Vi läser in det värsta

Ett meddelande blir läst men inte besvarat. Innan svaret kommer har vi redan skrivit det själva. Men vad händer om vi skriver en snällare version?

Vi trycker på sänd. En enkel fråga till en vän, inget märkvärdigt. Efter en stund står det läst under. Sedan ingenting.

Vi lägger ifrån oss telefonen, men tar snart upp den igen. Fortfarande ingenting. Och någonstans där börjar vi skriva svaret själva. Att hon nog är irriterad. Att det kanske var fel att fråga. Att vi säkert har sagt något. Att vi kanske inte betyder så mycket för henne som vi trodde.

Så blir den tysta telefonen ett bevis för det vi redan var rädda för. Det är märkligt hur lite som behövs. En tystnad, och vi har fyllt den. Med det värsta, förstås. Och oftast med oss själva i huvudrollen.

Tre timmar senare plingar det. Förlåt, telefonen dog! Klart vi ses på torsdag. Med ett hjärta efter.

Där sitter vi nu, med en hel kväll fylld av oro för något som aldrig hände.

Och visst känner vi igen det? Den gången grannen gick förbi utan att hälsa hade hon bara glömt glasögonen hemma. Och vännen som ställde in med en kort mening hade en vecka som inte gick ihop. Ingen av dem tänkte på oss. Det var bara vi som gjorde det.

Det finns ett riktigt bra ord för att göra tvärtom. Att snälltolka. Att välja den vänligaste förklaringen när vi inte vet, istället för den värsta. Hon har nog fullt upp. Det var nog inget personligt. Svaret kommer när det kommer.

Det handlar inte om att vara naiv. Den snälla förklaringen behöver inte stämma, den heller. Men den låter telefonen ligga kvar på bordet. Och den låter kvällen få vara vår.

Vilken historia skrev du senast innan svaret hade kommit?

Hur hade den låtit om du snälltolkat?

Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.

Inga kommentarer än

Marie-Bengtsson

Med värme

Marie Bengtsson

Jag skriver om det jag själv har behövt lära mig. Att bry mig om andra utan att försvinna själv.

Vill du läsa fler?

Jag skriver till dig. Korta texter om hur du har det med andra. Och om hur du har det med dig själv.

Varje söndag, helt gratis. Avsluta när du vill.

Tidigare Omtankar

Undan, undan, undan

Vi skyndar oss för någon som kanske aldrig bad om det. I litet som i stort. Frågan är vad vi missar när vi gör det.

Den som slutar att ge

Vi sätter äntligen gränsen. Och så kommer reaktionen. Genast känns det som att vi gjort fel. Men tänk om de hörde något helt annat än vi sa?

Sorger utan grav

Vi tänder ljus för dem vi har förlorat. Men hur sörjer vi det som aldrig fanns?

Tidigare Omtankar

Undan, undan, undan

Vi skyndar oss för någon som kanske aldrig bad om det. I litet som i stort. Frågan är vad vi missar när vi gör det.

Den som slutar att ge

Vi sätter äntligen gränsen. Och så kommer reaktionen. Genast känns det som att vi gjort fel. Men tänk om de hörde något helt annat än vi sa?

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *