”Hur svårt kan det vara?” muttrar jag medan jag försöker para ihop de två halvorna av ett påskägg. Resterna från gårdagens påskäggsjakt med barnbarnen ligger utspridda över bordet. Det borde vara världens enklaste pussel men ändå står jag här och suckar över kartonghalvor som vägrar passa ihop. Men är det inte så vi gör med […]
Påskägg och paradoxer Läs mer »
Ofärdigt. Halvfärdigt. Otillräckligt. Bristfälligt. Kärt barn har många namn. Nej, förresten så kärt är det inte att vara halvvägs, halvklar eller halvdan. Det är snarare något vi skyndar oss att dölja, förklara bort eller jobba över. Ingen vill väl visa sina halvfärdiga sidor. Visa att man inte räckte hela vägen fram. Det finns en särskild
”Sol ute, sol inne. Sol i hjärta, sol i sinne” Kommer du ihåg hur vi skrev dessa enkla rader i varandras vänskapsböcker? Nu kan de tyckas naiva, nästan barnsliga. Men de bär på en sanning som vi ofta glömmer – särskilt när livet känns som skörast. Att det yttre och inre alltid samtalar med varandra.
När världen tränger sig på Läs mer »
När vi bestämmer oss för att utvecklas blir det ofta med samma krav på resultat som i resten av livet. Vi granskar våra brister, sätter upp mål och driver oss framåt med beslutsamhet. Så starkt sitter denna vana att pressa oss själva. Men det finns andra vägar till förändring, vägar som börjar i tillit snarare
Det är lätt att fastna i fasaden. I de där rummen vi gärna visar upp, där ljuset faller precis rätt och kuddarna ligger prydligt. Men ett hem rymmer så många fler rum. Bakom vår vackra vardagsyta finns dörrar vi helst passerar snabbt. Som de rum vi bär inom oss – med våra drömmar och vår
Ett hem för hela mig Läs mer »
Vi är ofta alldeles för hårda mot oss själva – varje snedsteg blir till ett bevis på vår otillräcklighet, varje tvekan ett tecken på svaghet. I vardagens flöde av måsten och borden glömmer vi att möta oss själva med den medkänsla vi så självklart ger andra. Men vi kan öva oss i ett annat sätt
Vardagens milda ögonblick Läs mer »
