“Vad skönt att höra att det känns bättre.”
Vi säger det och vi menar det. Och samtidigt känner vi hur våra egna axlar sjunker. Vi har ju oroat oss ett tag nu. Tänkt på henne lite för ofta. Frågat oss hur hon haft det. Och nu när hon låter som sig själv igen, ja, då kan vi äntligen slappna av.
Och så är det. Hela tiden. Vårt lugn kommer när de mår bra och försvinner när de inte gör det. Vi mår bra, om de mår bra. Vi är lugna, när de är lugna. Och utan att vi riktigt tänkt på det har vårt eget mående blivit beroende av deras.
Så när någon vi bryr oss om har det tungt, kan vi inte släppa det. Vi ringer, peppar, kommer med förslag. Vi gör allt för att få dem på fötter igen. Först när de mår bra kan vi andas ut.
Men det är något som inte stämmer. För ju mer vi tar på oss av deras oro, desto oroligare blir vi själva. Vi gick dit för att hitta lugnet. Men istället bar vi hem ännu mer av det som tyngde.
Och det säger ju oss något, inte sant? Att lugnet vi sökt aldrig fanns hos dem.
Vi har letat på samma ställe hela tiden. Hos andra. Aldrig någon annanstans.
Men det finns ett annat ställe. Mycket närmare än vi tror.
Att reflektera över
Vems mående går du och bär på just nu?
Hur skulle din dag se ut om du fick släppa det en stund?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Är det ditt att bära?
Vi som bryr oss har länge känt att det bara funnits två vägar. Bära allt eller sluta bry oss. Men det finns en tredje. Att bry sig precis lika mycket och ändå välja vad man bär.
Det är det vi övar i kursen Bara ditt ansvar. Tre live-workshops på Zoom i september där vi tittar på vad som faktiskt är ditt och hur du lägger ner det som aldrig var ditt att bära.
Anmälan är öppen nu. Läs mer här
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar