Hur hittar vi hem till oss själva när vi gett bort så mycket av vår uppmärksamhet till andra att vi knappt har något kvar? Var finns kartan när vi så länge navigerat efter andras behov att vi glömt bort att fråga oss själva vad vi egentligen vill? Och vad gör vi när kroppen börjar protestera? När spänningen i nacken aldrig riktigt släpper och tröttheten inte går att vila bort?
Kanske är svaret enklare än vi tror. För vägen hem är inte en enda stig, utan tre vägar som tillsammans alltid finns där, oavsett hur långt bort vi hamnat. Tre vägar som kompletterar varandra och som gemensamt återför oss till den plats där vi kan känna igen oss själva igen.
Den första vägen går genom kroppen. Kroppens enkla närvaro i nuet är ett ankare när tankarna drar iväg och andras förväntningar drar i oss. I andetaget, i kontakten med marken under oss, finns en stabilitet som hjälper oss att hitta tillbaka till vår egen grund.
Den andra vägen öppnas genom känslorna. När kroppen är förankrad kan vi möta våra känslor – även de svåra – med värme och nyfikenhet. Dessa känslor talar om var våra gränser går, vad vi värdesätter och vad vi behöver skydda. När vi lyssnar till dem fördjupas kontakten med vårt sanna jag.
Den tredje vägen framträder genom våra sanna värderingar. I stunder av klarhet, när vi känner oss helt närvarande, vet vi intuitivt vad som är rätt för oss. Dessa värderingar är som stjärnor på vår natthimmel som oavsett väder visar oss vägen hem.
Att reflektera över:
- När känner du dig mest hemma i dig själv?
- Vilken form av återvändande till dig själv behöver du mest just nu?
Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Åh Tack för dina fina texter! De lockar till att stanna upp och tänja efter❣️
För mig är nog självkänslan så skör att det behövs inte mycket för att Min grund ska rubbas… och då tappar jag bort mig själv fullkomligt!
Samtidigt är det en så mäktig känsla när man känner att man har rätt – när man tror på sig själv! litar på sig själv! står upp för sig själv! Då är jag nog som mest hemma – när det liksom landar i hela kroppen!!!
…men det är ett evigt tränande för mig. Självkänsla är som kondition – det är färskvara och beror även mycket på dagsformen!
…TÄNKA efter” skulle det stå där i början 🤭
Intressant. Alla de tre vägarna vinner jag när jag öppnar mitt hjärtas fönster ..(känslor o tankar) och får vila i vår käre Fars alltid öppna famn. ”Fader vår som är i himmelen…”
Måste Erkänna det är svårt att hitta mitt inre.. det gör så förbannat ont fortfarande så jag springer iväg å gömmer mig… letar fortfarande efter mitt inre barn som försvann 12/12-23 jag har sett det på avstånd en gång nära när jag fick nada behandling…
Men tack för dina tankar
När känner du dig mest hemma i dig själv?
Igenkänning när Anders Hansen lägger fram sina teorier till Louise Epstein i hennes podd I hjärnan.
Vilken form av återvändande till dig själv behöver du mest just nu? Att som de talar om i podden att dryga personer blir ännu drygare med hjälp av självhjälpsövningar. Eller som jag har haft, mörka tankar, att de blir ännu mera förstärkta. Att då hitta balansen genom att hitta överlevnadsmotivet som Anders Hansen gärna upprepar. Gör att jag får en förståelse för mina tankar.
Varmt tack