Hur hittar vi hem till oss själva när vi gett bort så mycket av vår uppmärksamhet till andra att vi knappt har något kvar? Var finns kartan när vi så länge navigerat efter andras behov att vi glömt bort att fråga oss själva vad vi egentligen vill? Och vad gör vi när kroppen börjar protestera? När spänningen i nacken aldrig riktigt släpper och tröttheten inte går att vila bort?
Kanske är svaret enklare än vi tror. För vägen hem är inte en enda stig, utan tre vägar som tillsammans alltid finns där, oavsett hur långt bort vi hamnat. Tre vägar som kompletterar varandra och som gemensamt återför oss till den plats där vi kan känna igen oss själva igen.
Den första vägen går genom kroppen. Kroppens enkla närvaro i nuet är ett ankare när tankarna drar iväg och andras förväntningar drar i oss. I andetaget, i kontakten med marken under oss, finns en stabilitet som hjälper oss att hitta tillbaka till vår egen grund.
Den andra vägen öppnas genom känslorna. När kroppen är förankrad kan vi möta våra känslor – även de svåra – med värme och nyfikenhet. Dessa känslor talar om var våra gränser går, vad vi värdesätter och vad vi behöver skydda. När vi lyssnar till dem fördjupas kontakten med vårt sanna jag.
Den tredje vägen framträder genom våra sanna värderingar. I stunder av klarhet, när vi känner oss helt närvarande, vet vi intuitivt vad som är rätt för oss. Dessa värderingar är som stjärnor på vår natthimmel som oavsett väder visar oss vägen hem.
Att reflektera över:
- När känner du dig mest hemma i dig själv?
- Vilken form av återvändande till dig själv behöver du mest just nu?
Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
När känner du dig mest hemma i dig själv?
Igenkänning när Anders Hansen lägger fram sina teorier till Louise Epstein i hennes podd I hjärnan.
Vilken form av återvändande till dig själv behöver du mest just nu? Att som de talar om i podden att dryga personer blir ännu drygare med hjälp av självhjälpsövningar. Eller som jag har haft, mörka tankar, att de blir ännu mera förstärkta. Att då hitta balansen genom att hitta överlevnadsmotivet som Anders Hansen gärna upprepar. Gör att jag får en förståelse för mina tankar.
Varmt tack