Den låg på rätt adress med högt i tak och nyoljad ekparkett. Ett helt år hade jag längtat efter att flytta in, lockad av utsikten mot parken trots trafiken utanför. Men för att ha råd hamnade jag på bottenvåningen med insyn från alla håll. Den febriga förväntningen förvandlades snart till besvikelse. Med gardiner fördragna kände jag mig instängd, otrygg och främmande i mitt eget hem. I min jakt på den perfekta bostaden hade jag missat det viktigaste – att verkligen känna mig hemma.
Och är det inte så vi gör? Söker trygghet utanför oss själva bara för att upptäcka att den aldrig flyttar in.
Vi söker den i prestationer, försöker bygga trygghet genom att fixa, ordna och rätta till. Vi håller alla bollar i luften, planerar för varje eventualitet och tror att perfektion är vägen till inre frid. Men listan blir bara längre och längre tills vi till slut tappar all kontroll.
Vi söker den också i relationer, blir ansvariga för andras välmående och läser av minsta förändring i tonfall. Vi anpassar våra behov efter andras och tar ansvar för känslor som inte är våra. Vi känner oss trygga när omgivningen mår bra men blir också otrygga när den inte gör det.
Och i det yttre söker vi den, väntar på den perfekta situationen när jobbet blir bättre, när barnen flyttar hemifrån, när ekonomin stabiliseras. Då ska vi äntligen få känna oss trygga. Men tryggheten ligger alltid bortom nästa mål.
Nej, tryggheten bor inte flera drömmar bort. Den bor där den alltid bott – under bröstet i sin egen kammare. Den behöver inte perfektion för att fortsätta slå. Bara vår närvaro och vårt tysta lyssnande.
Tre år senare stod jag inför en gammal skånelänga med lutande väggar och flagnande färg. Här hade någon bott och älskat varje vrå. Jag såg bristerna, skavankerna och den taffliga renoveringen. Inget kunde vara mer operfekt. Men genom de ojämna fönstren föll ljuset in och från trädgården hördes bara fåglarnas kvitter. Äntligen kände jag mig hemma.
Att reflektera över:
- Var söker du trygghet utanför dig själv?
- Vilken brist eller skavank i ditt liv har överraskande nog berikat dig?
Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
