Vi la ner bördan. Till slut.
Inte allt på en gång. Inte dramatiskt. Bara lite i taget.
Vi började låta andras bekymmer vara just deras. Lät problemen ligga kvar hos dem de tillhörde. Lyssnade tålmodigt utan att ge råd.
Och sakta försvann det vi burit så länge. Känslan av att alltid vara den som hör av sig. Kvällarna som gick åt till andras liv. Listan vi vaknade med som ingen annan visste om.
Ja, till slut slapp vi ha koll på alla andra än oss själva.
Och då hände något vi inte hade väntat oss.
Plötsligt kunde vi sitta kvar i soffan fast det fanns saker att göra. Läsa en bok utan att tänka på vem som behövde vad. Svara ”jag vet inte” istället för att genast leta efter svaret. Känna efter vad vi själva ville utan att först fråga vad andra behövde.
Ja, det blev utrymme för oss själva. Plats vi inte visste att vi saknat. Och i det utrymmet började vi ana något mer. Något vi inte hade vågat hoppas på.
Att vi fortfarande hörde till. Att de fortfarande älskade oss fast vi slutat bära. Att vi dög som vi var, utan att prestera, utan att ställa upp, utan att hålla ihop.
Det var nästan för stort att ta in.
Vi som hade burit så länge. Så tungt. Så självklart.
Och nu. Äntligen. Kunde vi andas ut.
Att reflektera över
Vad längtar du efter att få utrymme för?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
MINIKURS I MARS
Bara ditt ansvar
En minikurs i att skilja på ditt och andras ansvar
Du bär så mycket som inte är ditt. Andras känslor. Andras problem. Andras liv. Tänk om du kunde lägga ner bördan och ändå bry dig.
Tre onsdagskvällar i mars, live på Zoom. Du lär dig se vad du bär, skilja på ditt och andras, och stå kvar i ditt val även när skulden knackar på.
Pris: 1 495 kr
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar
Tack! Jag vill verkligen säga tack för att du gett mig insikten om att jag inte ska försöka ta över och bära mina käras bördor, att vi alla har våra egna att bära och att de finns där för att vi ska växa i egen trygghet. Naturligtvis finns jag för min stora familj men inte ”automatiskt”
Eva Anderson
Jag är väldigt tacksam för dina texter💕
Vad längtar du efter att få utrymme för?
Finna en vila i en lugn vrå, i mitt egna hem.
Att andas ut, att äntligen ha tid för mig själv är underbart. Men Nu känns det som jag utfört alla mina uppdrag i livet, att alla mina mål är uppnådda. Gnistan är borta, min önskan är att den väcks till liv igen.
Hej Barbro,
Är i samma sits som du, har nästan glömt vem jag är….
Tacksam för att du kunde uttrycka det jag ville säga.
//marie