Dan före dan före dan. Granen är pyntad, tomtarna på plats och klapparna inslagna. Ja, julfriden börjar lägga sig över varje slott och koja.
Men vänta… det saknas några klappar under granen. De allra viktigaste. De som är från mig, till dig. Här är tio mjuka klappar att packa upp varsamt. Tio budskap att ge dig själv, inte bara i jul utan under det kommande året.
- Hur mycket, eller litet, jag än åstadkommer är jag tillräcklig.
- Mina känslor är kloka vägvisare om jag sätter mig lugnt vid rodret.
- Min inre kompass leder mig rätt, trots att jag tvivlar.
- Alla mina svagheter är mänskliga skönhetsfläckar som jag inte behöver dölja.
- Jag ger mig själv den tillåtelse som jag söker av någon annan.
- Det goda jag önskar för dem jag håller kär gäller även mig.
- Mitt tempo är precis lagom, även när andra springer förbi.
- Det finns lika mycket styrka i min vila som i min handling.
- Min känslighet är en gåva, inte en börda.
- Jag tillåter mig att falla mjukt och resa mig varsamt.
Det vackra med dessa klappar är att de aldrig tar slut. De finns där för dig att öppna på nytt, varje gång du behöver påminnas om att du är din egen bästa gåva.
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar
Vilka fina och viktiga julklappar! Tack!
Den enda som jag tänker är lite otydlig är denna: ”Jag ger mig själv den tillåtelse som jag söker av någon annan.”
Det är en väldigt viktig julklapp när det gäller ens eget liv. Men när det inbegriper relationen till andra människor kan den formulerad så här bli helt fel.
Om jag söker tillåtelse att närma mig någon annan, men inte får den tillåtelsen så behöver jag ju låta bli. Eftersom det är viktigt att respektera andras gränser.
Om jag söker tillåtelse att låna eller ta någon annans saker och får ett nej, så behöver jag respektera det. Så vi bör ju inte alltid ge oss själva den tillåtelse som vi egentligen skulle fått av någon annan.
Däremot ska man ju våga ta för sig i sitt eget liv, och inte be andra om lov att få göra det.
Kanske är det så att den som blivit utsatt för andras gränsbrytande beteende får svårt att kalibrera hur gränsen ska gå mellan att be om lov från andra och att ge sig lov av sig själv.
Man kan antingen bli gränsbrytande själv, eller bli åt andra hållet så noga med att be andra om lov hela tiden så att man inte vågar agera i sin egen rätt.
Några tankar…
Tack igen för dina viktiga julklappar. ⭐
Tack för dina fina ord och eftertänksamma kommentar. Du har helt rätt i att den meningen kan tolkas på olika sätt. Min tanke var just det du beskriver – att ge sig själv tillåtelse att ta plats i sitt eget liv, inte att överskrida andras gränser. Dina reflektioner om balansen mellan självtillåtelse och respekt för andras gränser är mycket kloka och viktiga. Så tusen tack för att du lyfter detta. ❤️🙏