24 luckor. Tjugofyra små luckor till något fantastiskt.
Tänk att barn vet något som vi vuxna har glömt.
Att det bästa inte finns bakom luckan utan i ögonblicket innan de öppnar den. Den varma spänningen i magen. Känslan av att något underbart väntar.
Någonstans på vägen slutade vi längta så. Vi började istället längta bort från något. ”När det här är över kommer jag må bättre. När jag får ordning på ekonomin blir allt lättare. När livet äntligen lugnar ner sig får jag andrum.”
Längtan blev flykt istället för glädje.
Men kanske finns vägen tillbaka. Till det där barnet som fortfarande finns kvar i oss. Som förstår att längtan inte handlar om att få något utan om att känna något. Som vet att spänningen är själva gåvan.
Så vad händer om vi bara tillåter oss att längta imorgon? Inte efter något stort eller viktigt. Bara efter något litet. Längta efter kvällsteet och den varma lussekatten. Efter ljudet av brasan som knäpper. Efter känslan av att krypa ner i sängens värme.
För längtan behöver inte leda någonstans för att vara vacker. Känslan av att något fint väntar är redan det fina som väntar. Som tjugofyra små luckor till det vi redan har.
Att reflektera över
Vad är det första du kommer att längta efter när du läst den här texten?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar