Du minns sagan om prinsessan och grodan.
Hur grodan dyker ner i dammens mörka vatten och räddar hennes guldring. Hur han sedan hoppfullt följer med henne hem. Och hur hon, motvilligt, böjer sig ner och kysser honom.
I det ögonblicket bryts förtrollningen. Grodan blir prins.
Vi bär också på en förtrollning. En som gör att vi inte ser vem vi verkligen är. Den består av alla gånger någon sagt att vi är för mycket eller för lite. Alla jämförelser där vi kommit till korta. Vi har lärt oss att se oss själva som grodan – som någon som inte duger.
Vår känslighet blir sårbarhet vi skäms för. Vår omtanke blir ”du ställer alltid upp för mycket”. Vår ordningsamhet blir kontrollbehov. Vår livlighet blir ”du är så intensiv” eller ”du tar för mycket plats”. Vi ser bara det som känns fel.
Men tänk om även det är en förtrollning? Tänk om vår känslighet är förmågan att förstå andra djupt? Vår omtanke en sällsynt gåva? Vår ordningsamhet den trygghet andra söker? Vår livlighet den energi som får rummet att vakna till liv?
I sagan var det prinsessans kyss som bröt förtrollningen. För oss är det omfamningen av oss själva. När vi slutar se oss med kritisk blick och istället möter oss med ömhet och förståelse bryts något. Vi ser inte längre grodan. Vi ser prinsen som alltid funnits där.
Du behöver inte förvandlas. Du behöver bara se dig själv som du verkligen är.
Att reflektera över
Vilken egenskap hos dig har du lärt dig att skämmas för?
Hur skulle det kännas att omfamna den sidan av dig själv?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Få fler reflektioner som denna
Du kanske också gillar
Bästa Marie! Från hjärtat ett stort tack för dina fina insiktsfulla inlägg. Känner igen mig som den trofasta, lojala dygnet runt hjälparen/ räddaren. Kontrollen måste jag ha som barn (ensambarn) Gick alltid på ”äggskal” för att vara beredd till utryckning.. Nu är jag 74 år och ser/ känner ännu spår av det förflutna i mitt vardagsliv. Andras behov kommer alltid först, tränar hela tiden på att ta hand om mig själv, själsligt, fysiskt och praktiskt. Tack💗
Tack för dina fina ord Zusine. Ja, gamla mönster sitter djupt så vi får träna och ha tålamod med oss själva. Precis som du skriver. 🥰
Att jag alltid var för känslig, att det var inget jag skulle bry mig om.
Att jag är för snäll. Hur kan jag vara för snäll.?
Vad jag har skämts för.
Vänlighet och omtänksamhet är en fin egenskap. Vi behöver vårda den. Inte skämmas för den. Tack Maja för din värdefulla kommentar. 🥰
Vilken egenskap hos dig har du lärt dig att skämmas för?
Att jag gärna djupdyker i andra människors känslor.
Hur skulle det kännas att omfamna den sidan av dig själv?
Att jag istället törs djupdyka i mina egna känslor.
Klok insikt. Din nyfikenhet är en tillgång Fiona. Tack för att du delar med dig. 🥰
Det är min känslighet som jag har skämts för. Den har hindrat mig. Jag har blivit utnyttjad, misshandlad och mobbad. Idag ser jag att med jag med min känslighet uppmärksammade mycket tidigare än många. Ett exempel är att jag reflekterade kring innehållsförteckningar i mat och konstiga kemiska tillsatser, redan för 35 år sedan. När jag nämnde det blev jag sågad men idag vet jag att jag hade rätt. Tar idag inte heller vilken skit som helst. Andra får jobba med sina egna problem, tar inte på mig det. Lever i en förhållandevis jämställd relation och har det bra. Står på mig när jag vet att jag har rätt men är också lyssnande när andra har något att lära mig.
Så fint att du nu kan se din känslighet som en tillgång och något som du behöver stå upp för. Tack Karin. 🥰🙏
Tyvärr så plaskar denna grodan runt i grädden å försöker få till en smörklick att klättra upp på…
Men inuti bor en vacker prinsessa. Det har det alltid gjort.😉❤️
Söndag 19 oktober:
Extra bra och tänkvärda reflexioner!🌷🌞🎵🎶
Tusen tack Tommy. Vad roligt att du tycket om dem. 😊❤️
Din video om skuldpuckar har jag med mej.. men svårt att ducka !!! Gamla roller sitter hårt.
Tränar
Hälsar lillasyster
Träna på. 😊❤️👍
Det var vackert sagt🌹🙏🏻✌🏽👏
Tack.🥰
Det är egentligen helt fruktansvärt att vi ständigt och jämt ska behöva skämmas över vem vi är. Och just det när någon säger till en att man är för mycket får ju helt klart en negativ pil. Och då vet vi ännu mindre vem vi är. Vi är som vi är och hur vi är skiftar ju också. Pga att ibland är vi kanske ledsna ibland glada och det färgar av sig över vårt ”uppträde” det är ju helt klart människor runt en som präglar en. Många gillar att resa utomlands där ingen känner individen så då kan Hen vara precis som hen är. Varför ska vi döma och lägga oss i hur folk är.
Så klokt sagt. Vem vi är och hur vi är skiftar. Kärnan består men både livet, omständigheterna och vår egen dagsform påverkar. Tack Annika. 🥰
Så sant och det är precis det jag alltid fått höra.
Man lär sig att se det som något negativt, speciellt den: du ställer alltid upp för andra. Svårt att vara lagom med det för mig, har alltid levt så…
Ja, den är särskilt svår. För det är ju inte frånvaro av vårt medkännande vi söker utan en bättre balans mellan omtanke om andra och sig själv. Så kritiken gör det svårare, inte lättare att uppnå den balansen. Tack för att du delar med dig Lena. 🥰