Tänk om allt var en lögn? Tänk om alla dessa blommor vi plockade för att drömma om kärleken inte alls handlade om någon som skulle komma vandrande? Utan snarare om den som redan sov, med sju blommor och en dröm.
Vi är så vana att vänta på kärleken utifrån. På att någon ska komma och se oss, välja oss, älska oss. Men vad skulle hända om vi plockade sju blommor för att drömma om den kärlek vi kan ge oss själva?
Den första blomman under kudden är tusenskönan. Liten och enkel, men den blommar nästan hela säsongen. Den berättar att det räcker att vara dig själv, dag efter dag.
Förgätmigej syns nästan inte med sina små blå ögon. Den viskar att du är värd att kommas ihåg även när du inte gör något stort.
Hundlokan växer överallt, lite sträv men uthållig. Den påminner dig om att du inte behöver vara perfekt för att duga.
Vildkaprifolen slingrar sig fram på sitt eget sätt, klättrar där den vill. Den manar dig att hitta din egen väg, även om den inte alltid är rak.
Den stora blåklockan vajar försiktigt, hög men aldrig stressad. Den vet att du får ta tiden du behöver.
Stormhatten står där vacker men kräver respekt. Den visar att du får kräva att andra behandlar dig varsamt.
Sist maskrosen, som alltid kommer tillbaka trots att den rensas bort. Den lovar att din livskraft alltid återvänder.
Sju blommor under kudden. Men den här gången för en annan dröm – om den kärlek som redan finns där, i den som sover. I dig.
Att reflektera över:
- Om du skulle plocka en egen blomma, som ett tecken på din kärlek till dig själv, vilken skulle det vara och vad skulle den säga?
Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Av de blommor som beskrivs väljer jag tusenskönan. Liten och enkel, men den blommar nästan hela säsongen. Den berättar att det räcker att jag är mig själv, dag efter dag.
Men om jag får välja en egen blomma väljer jag skogsstjärnan. Den anspråkslösa lilla enkla blomman lyser upp i skogens dunkel och påminner mig om att uppmärksamma och lyssna på den lilla rösten i min inre snårskog. Rösten som viskar vad jag behöver och vill och som stilla protesterar när mina gränser passeras ❤️
Den är ju så vacker, skogsstjärnan. Och vilken fin liknelse. Tack Malin. 🥰
Linneá Spröd och skir. Var aktsam om mig.
Så fint. Tack Maj för att du ville dela med dig. 🥰
Min älsklingsblomma är vitsippan. Den kommer tidigt på våren och visar att sommaren är på gång. Den lyser upp min tillvaro och jag kan stå länge och älska den lilla blomman som växer tillsammans med andra vitsippor i små grupper. På kvällen sluter den ihop sig och vilar efter att ha lyst upp tillvaron för andra under dagen.
Vitsippan kommer med hopp om en fin tid.
Ja, den är både vacker och väcker hopp. Tack Lena ❤️🙏
Mitt val blir självklart nattviolen den är oansenlig på dagen men doftar underbart om natten… den syftar på det andra inte ser hos mig
Mmm. Så fint Anki. Kom att tänka på att det finns en del blommor som blommar om natten. Värda att stanna uppe för. Tack. ❤️🙏
Tack för den vackra texten om blommor! Spontant valde jag doftviolen.
Den är liten, och har en vacker blålila färg.
Men inte förrän du kommer riktigt nära kan du känna doften, helt unik.
Jag tar tid på mig, men den som vill lära känna mig på riktigt får en vän för livet.
Vilken vacker betraktelse av din blomma och hur den passar in på dig. Tack Eva för att du delar med dig. ❤️🙏
Jag väljer den skira linnean som minner om min födelseort där jag har mina rötter. Linnean står för kärleken till mig själv och min hembygd. Den utstrålar godhet och ger mig trygghet
Så fint Ethel. Det märks att linnean känns som ”hemma” för dig. Dina rader känns så självklara. Tack. 🥰
Vilken vacker och tänkvärd text, tack! 🌼 Jag skulle möjligen plocka prästkrage också. Inte grandios, men stilren. Enkel och samtidigt lysande, som tycker om att växa tillsamans med andra. Och om kronbladen skulle plockas ett efter ett…”älskar, älskar inte” så slutar det oavsett alltid, med ÄLSKAR. Och den här gången handlar det om mig själv. Men ingen får plocka av mina kronblad i år, för jag kommer varsamt följa med och vaja i vinden samtidigt som jag står stadigt kvar med rötterna i jorden. Glad midsommar! 🌼🌸🌻
Åh, så träffande beskrivning av prästkragen. Tyckte om att ”älskar”, ”älskar inte” alltid slutar med det första. Speciellt när det handlar om oss själva. Tack för att du ville dela med dig. 🥰
Tänkte just när jag plockade en bukett till midsommarbordet ; varför drömma om en man? Du satte orden på min reflexion🦋!
Jag skulle lägga till en liljekonvalj för sin strama renhet och ljuvliga doft💮!
Catharina
Två själar en tanke. Är det inte så man säger? Och liljekonvaljen är magisk med sin doft och sina spröda klockor. Tack Catharina. ❤️🙏
Hei,
Så fint skrevet,helt nydelig 🩷
Jeg skulle plocka en ros og sprida kraften og duften av kjærlighet🌹
Hilsen Mariette
Tack själv Mariette för att du vill dela med dig. Vad fint tänkt att rosen sprider kärlek med sin doft.🥰👍
Tack för så fin och tänkvärd betraktelse över blomsterspråket. Så enkelt och sant du berättar och visst måste det vara så att den största kärleken är den vi ska hysa till oss själva. Men varför ska det vara så svårt. Varför är vi så ofta och nervärderar oss själva i stället för att se oss som minst lika betydelsefulla som vår omgivning. Nej nu är det dags att vända blad och tänka på all godhet och kärlek som flödar inom oss. Önskar er en fin och kärleksfull dag
Ja, visst är det dags att att vända både båda blad och spridning av våra kärlek. Tack Annika.❤️🙏
• Om du skulle plocka en egen blomma, som ett tecken på din kärlek till dig själv, vilken skulle det vara och vad skulle den säga?
En ros med väldoft och taggar.
Överlevt trauma och känt skuld över att ha valt att födas in i en dysfunktionella familj. Burit på en oro vilket har lett till att alltid varit vaksam mot faror som eventuellt skulle kunna hända.
Rosen skulle förklara mina taggar
Ingen skuld kan radera det som har hänt.
Ingen oro kan radera vad som kommer att hända i framtiden.
Rosens väldoft förklarar att skuldkänsla och oro är en negativ inre dialog och vill istället leda mina tankar till att kunna njuta av väldoften.
Varför är skuld och oro en negativ inre dialog?
”Tänk om” tankar kan göra en galen för det löser inga problem.
Tänk om jag hade gjort annorlunda. Bära på skuldkänsla.
Eller tänk om det händer igen, bära på en orokänsla som försöker se faror i förväg.
”Tänk om” leder sällan till något annat än skuld och oro, precis som du skriver. Vad kan vi göra istället? Jag tror det handlar om att orka leva med ovisshet och obekvämlighet utan att det förtär en. Att det som inte kan förklaras och försvaras också är den del av livet.
Vilken fin beskrivning av ditt val av blomma. Rosen är vacker och har sett till att den både kan bidra med gott och skydda sig samtidigt. Tack Fiona. 🥰