”Livet känns inte så roligt längre”, säger du till din egen spegelbild med en suck. Men som på impuls sträcker du ut tungan och grimasen blir så grotesk att du faktiskt skrattar till. Och i skrattet hittar du en glimt av ditt gamla jag – den som tog livet med en klackspark och vardagen på […]
Du som glömde hur livet leks Läs mer »
Vi kliver in i ett rum – och radarn går igång. Så som den alltid gör. Vi fångar upp minsta skiftning: en rynkad panna, en suck, den där lilla tvekan. Innan någon hunnit reagera har vi redan läst av situationen. Anpassat oss. Vår förmåga att läsa av stämningar är en fin gåva. Den gör världen
När radarn går på högvarv Läs mer »
Det är i de stilla stunderna du först märker det. Som när vintern släpper sitt grepp och du ser din egen trädgård klart för första gången på länge. Så mycket av dig själv har legat i vila medan du varit upptagen med att finnas till för andra. Du märker det i de små tecknen. I
Du finns kvar där under allt Läs mer »
”Sol ute, sol inne. Sol i hjärta, sol i sinne” Kommer du ihåg hur vi skrev dessa enkla rader i varandras vänskapsböcker? Nu kan de tyckas naiva, nästan barnsliga. Men de bär på en sanning som vi ofta glömmer – särskilt när livet känns som skörast. Att det yttre och inre alltid samtalar med varandra.
När världen tränger sig på Läs mer »
Vi bär andras smärta som vore den vår egen. Vi ligger vakna och vänder på lösningar som aldrig känns tillräckliga. Vi går genom dagen med en ständig känsla av att behöva göra mer. Det sitter i ryggmärgen, detta att vilja laga det som gör ont. Som om vi alltid hade nål och tråd redo. När
När vi bestämmer oss för att utvecklas blir det ofta med samma krav på resultat som i resten av livet. Vi granskar våra brister, sätter upp mål och driver oss framåt med beslutsamhet. Så starkt sitter denna vana att pressa oss själva. Men det finns andra vägar till förändring, vägar som börjar i tillit snarare
