❀
”Om du tänker för länge på nästa steg kommer du att tillbringa resten av livet stående på ett ben.” – Kinesiskt ordspråk
Där står vi. På ett ben.
Alla andra verkar bara veta och göra. De bestämmer sig och sedan händer det. Men vi? Vi står där fortfarande. Väger, tvivlar, känner efter. Dag efter dag, vecka efter vecka.
Och ordspråket ekar inom oss. Som en påminnelse om att vi håller på för länge nu. Att vi riskerar fastna här. Att tveksamhet är ynkligt. Att handlingskraft är det som räknas.
Men tänk om ovissheten är en del av resan?
Förändring är inte en händelse. Det är inte dagen du säger upp dig, lämnar relationen eller flyttar till annan adress. Förändring är alla stunder dessförinnan. Alla dessa dagar när du står där och känner efter, väger, tvivlar. Det som ser ut som ingenting är faktiskt allt det viktiga arbetet. För här, i detta mellanrum, händer allt. Här testar vi försiktigt den nya marken. Här sörjer vi det som ska lämnas. Här samlar vi mod. Bit för bit. Dag för dag.
Och en dag kommer det hända. Inte för att du bestämt dig att nu måste det ske. Utan för att något inom dig blivit klart. Så du sätter ned foten. Inte dramatiskt, inte med fanfarer. Bara sakta och stadigt. Och då ser du att all den tid du stod där, på ett ben, faktiskt ledde hit.
Mellan det ena och det andra. Det är där resan görs.
❦ Att reflektera över
Vilken ny mark är det du försiktigt testar just nu?
Vad behöver du sörja eller släppa för att kunna sätta ned foten?
Du är varmt välkommen att dela dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
Mellan det ena och det andra.
Vilken ny mark är det du försiktigt testar just nu?
Så fint beskrivet, det träffade helt rätt hos mig. Just det där att det är en förberedelse i små steg innan jag kan släppa, är så talande. Precis så känns det för mig nu. Har varit på väg flera år, haft en fot på båda ställena.
Jag testar försiktigt att ta tillbaka min kraft och energi, som jag så lättsinnigt skänkt till andra tidigare.
Någon säger att i helandet av mig, kommer det att kännas tomt och ovant att inte göra det som är bekant och det stämmer ju , samtidigt som jag
frigör tid till mig själv och kan utvecklas.
Vad behöver du sörja eller släppa?
Jag behöver släppa det som inte är mitt. Det är en stor sorg och har sörjt mycket och det har också mycket att göra med min barndom, då jag behövde ta ett stort emotionellt ansvar i min familj. Någon behöver känna sin kraft, som finns där och lita på sin intuition. Att göra snälla val för sig själv.
Det låter som du är inne i djup och betydelsefull process. Tack för att du delar med dig Marianne. 🥰
Gjorde jag rätt nu? Jag vinglar fortfarande på ett ben. Min mormors mors handvävda lakan, broderade monogram och breda virkade spetsar. Allt märkt av tidens gång; nött och gulnat. Har bott hos mig i femtio år och ingen vill ta över dem.
Nu är alla på second hand- butiken och jag hoppas någon ska älska att ta han om dem. Jag tror på det så nu ska jag sätta ner andra foten också. Tills jag står inför nästa svåra beslut, då blir det på ett ben igen ett tag.
Tack för du delar med dig av visdom.
Ja, det kan vara verkligen vara svårt att göra sig av med arvegodset. Fint att du kan tänka att det kan komma i andra lika goda händer. Tack för att du delar med dig Susanne. 🥰
Tveksamheter får mig att avvakta tills jag kommit till insikt med vad jag vill sedan är det ”bara” att acceptera beslutet, ibland lätt, ibland tar det lite längre tid att släppa taget helt och fullt ut.
Tack för att du delade med dig, det fick mig att inse ett och annat
Minns den dag för ganska länge sedan (15 år) jag var 62 år och sa upp mig från ett arbete (6 år) för jag inte trivdes längre🤷det kan du inte göra sa facket? Gjort! Men jag tänker inte arbeta 3 mån uppsägningstid? Avgångsvederlag, ja det fick jag (2 mån)? Men du kan arbeta på en annan avdelning? Nej, tack. Sökte annat arbete, var arbetslös 1 dag! Fick det bästa arbetet o arbetskamrater de sista åren innan pension♥️🙏🤗 och än sitter ”takterna” kvar om lite mindre🙋🤗
Vilken härlig berättelse. När det känns rätt så tar man steget. Tack Margareta.🥰
Det låter som om jag ska fortsätta på min väg phu slit å släp
Men inte redo än för mycket att fundera på
Ja, ibland är det verkligen tufft att stå där på ett ben. ❤️🤗
Såå sant, reflektion kan ibland vara enda möjligheten, stå där på en fot o fundera på nästa steg. Jag funderar på hur länge jag ska orka vara vårdare till min Alzheimersjuka make? Har redan mentalt ” satt ner foten”, men dröjer… dröjer på grund av all kärlek vi delat, all han betytt o fortfarande betyder för mej, för hela familjen. Vem är väl jag att fatta beslut om att vi behöver ha var sitt boende? Beslutet kommer, men tiden töjer ut allt i en lång o båge/ bro. Bron måste vara stark innan vi går iväg över den.
Åh, det måste vara ett väldigt svårt beslut att fatta. Och du resonerar så klokt ock kärleksfullt. Beslutet kommer men det behöver vila på en trygg grund. Tack Barbro för att du ville dela med dig. 🥰
Vilken fin och tankeväckande text!
Den träffade mig för jag är en av dem där det har tagit tid… Tvekan, oro, reflektion, osäkerhet…sen har kanske steget tagits. Men det har tagit lång tid.
Sån är jag, har jag insett nu mitt i livet. Men jag har inte tänkt som du.
Att det är en del av min resa.
Det var fint.
Tack.
Vad gott att höra Ulrika. Att min text blev som en bekräftelse för dig och den resa du gjort. Tack för att du ville berätta. 🥰
”Om du tänker för länge på nästa steg kommer du att tillbringa resten av livet stående på ett ben.” Jag har tänkt alltför länge! Min relation till min mamma är och har alltid varit komplicerad. Din text har idag gett mig pushen jag behövde och satte ner foten. Känns lite skakigt men jag vill kunna stå på båda mina ben och då behöver jag sätta mina gränser så jag inte blir överkörd gång på gång. Dax att bli vuxen 🙂 Just nu känns det bra…
Heja dig. Jag vet av egen erfarenhet hur mycket mod och beslutsamhet som krävs för att klippa navelsträngen. Och det är inte bara ett klipp så är det gjort utan det är mer en process. Men det känns bra när man har bestämt sig. Tack för att du ville dela med dig Yvonne. 🥰
Jag testar att prova antiinflammatorisk kost.
Jag behöver släppa många år av fysisk och psykisk ohälsa
Underbart Karin. Ditt beslut känns som ett viktigt steg i din egen inre process. Det var fint att få ta del av. Tack. 🥰
När jag tvärt slutade med socker så upptäckte jag några saker.
Att jag har självmedicinerat med en flaska vin i veckan för att lugna ner mitt stressade sinne. Plötsligt var jag uppe i tre flaskor vin i veckan. Ångesten, midjemåttet och sötsuget bara ökade allt mer.
När jag läste om candidaöverväxt i tarmen på hemsidan Kurera så bestämde jag mig för att behandla sötsuget.
Nu har midjemåttet, sötsuget och ångesten minskat.
Fint att du har kunnat bryta ett destruktivt mönster. Tack för att du delar med dig Fiona. 🥰
Tack vare dina kroppsövningar, Marie. Så blir jag uppmärksam på kroppens reaktioner. Intressant att kroppen kan motverka sig själv. Kanske den ropar högt på hjälp, att det här klarar den inte själv. Och då får vi lyssna inåt.
Så fint och varsamt skrivet. Tack för dina tröstande och stärkande ord på vägen. Med ett mildare förhållningssätt till att göra förändring, så blir klivet inte så stort och känns inte lika avgörande. Och samtidigt ger det en tröst om att man sakta sakta, med små steg framåt, är påväg i rätt riktning. Att de där små handlingarna faktiskt har betydelse. Jag arbetar vidare med att hantera otrygghet och hitta tryggheten i mig själv.
Tack för att du ser det underliggande syftet bakom texten och lyfter fram den så fint. Och jag tänker att tryggheten inom oss kommer då vi ser både på oss själva och vår förändring på ett varsamt och tålmodigt sätt. Tack Emilia för att du ville dela dela med dig. 🥰
Det är så skönt med någon som säger tvärtom ibland❣️
Nyttigt att höra för en sån som mig som har svårt att tro på mig själv…
Tänker ofta att det är nog den dåliga självkänslan som gör att jag behöver så lång tid för att ta nästa steg – för att sätta ner foten stadigt.
Men du visar på ett snällare sätt att tänka! 🧡
Texten landade skönt hos mig – våga låta processen arbeta! Lita på Dig själv!
Åh, vad glad jag blir. Att du känner dig sedd och omfamnad av min text. Och, inte minst, att du kommer fram till dessa kloka insikter. Härligt Åsa. Tack. 🥰
Hej,
När baren flyttar ut och du står där själv och ska finna en ny väg. Vad vill jag? Vad behöver jag? Stått på ett ben i 9 månader nu?!
Så viktigt att stanna upp och ta det skiftet som du är inne i på allvar. Livet ger oss sådana betydande reflektionsmöjligheter då och då. Det är upp till oss att ta tillvara dem. Tack för att du vill berätta Ulrica. 🥰
Tack för fina texter. Det märks att du har gåvan att kunna skriva så det inspirerar andra. Jag är på väg mot nytt jobb. Jag har behövt komma över att jag då lämnar kollegorna på mitt nuvarande jobb. Men jag kommer må bättre på ett annat jobb det är vad jag måste tro iallafall, ett jobb som blir mindre utmanande för mitt introverta jag.
Det låter som att du har tagit ett viktigt och modigt steg för Johannas skull. Grattis. Och det är klart att det vi lämnar av egen fri vilja ofta har något som vi kommer sakna och sörja. Tänker också att din frömåga att skapa fina och nära relationer tar du med dig till nästa arbetsplats. Tack för att du delar med dig. 🥰
Dagens text berörde mig på djupet. Så viktigt Att förstå att den tveksamma tiden är värdefull. En lättnad. Så skönt att äntligen slappna av inombords, acceptera mellanrummet och låta det leva sitt egna liv i ett här och nu.
Ibland känns det som om jag ständigt lever i ett mellanrum, ingenting sker, alla andra har fullt upp medan jag latar mig:)
Mitt avstamp nu är att klara mig själv. Inte ta hand om andra, bara mig själv.
Ah, så intressant Barbro. Att ditt mellanrum är ett nytt sätt att vara. Nu när jag känner in dina ord så får jag upp bilden av en ravin som har funnits så länge att växter och djur byggt sitt liv där. Tänker nu att vissa av våra mellanrum är en ny tillvaro och inte något mellanrum. Spännande tanke. Tack för den.🥰
Mitt mellanrum är inte längre en ravin utan mer som ett öppet fällt, en savann med berg långt bort i periferin. En oas med rent källvatten där träden vilar i sin skönhet, där ett och annat djur passerar. Väldigt få människor. Just nu bara jag, min oas, min savann.
Mellanrummens symbolik förändras i ett med känslan och tiden.
Tack för dina tankar och ord de hjälper mig att se förändringarnas skeenden i livet
Vad fint beskrivet. Tack Barbro. 🥰
Vilken ny mark är det du försiktigt testar just nu?
Kärlekens, och då ur ett nytt perpektiv.
Vad behöver du sörja eller släppa för att kunna sätta ned foten?
Förut handlade kärlek om igenkänning om hur den skulle vara. Men som i både min fars och min mors släktled bakåt ledde till ett olyckligt liv.
Det som jag är van vid, blir istället att släppa taget om.
Ömsar skinn, hi, hi.
Att ömsa skinn. Ja så känns det verkligen ibland när man släpper en gamla föreställning och går in en ny. Härlig Fiona. Och tack för att du ville dela med dig. 🥰
Vilken ny mark är det du försiktigt testar just nu?
– Att följa m i t t hjärta
Vad behöver du sörja eller släppa för att kunna sätta ned foten?
– Misstag
Så viktigt. Både att följa ditt hjärna men också att förlåta begångna misstag. Tack Amea för att du ville berätta. 🥰
Mycket tänkvärd text varje söndagmorgon. Texten ger mej inspiration
att möta mitt inre. Försökte beställa ” förankrad i mej” men beställningen
misslyckades. Bor i Finland, kanske det inte lyckas då?
Mvh Nina
Vad härligt att du tycker mina texter Nina. Tack. När det gäller att köpa reflektionsguiderna via Klarna när man bor i Finland så ska det funka men ibland kan det strula. Så försök gärna igen. Om det ändå inte lyckas så maila mig så fixar vi det på annat sätt. 🥰
Tack Marie, den här texten träffade mig precis där jag är. Velar, tänker, tvivlar, känner mig säker. Eller inte. Känner mig dålig för att jag inte vågar ta nästa steg, lägger skuld på mig för att jag inte agerar. Och så kommer dina omtankar och ger mig precis vad jag behövde. För att förstå mig själv lite mer. Inom mig förstår jag vilken resa jag gör. Framåt.
Åh, vad härligt att höra Anna-Lena. Jag tycker om det. Att du nu kan ge dig lite förståelse och vänliga uppmuntrande ord. Tack för att du delar med dig. 🥰