”Klart du ska tacka nej om det känns för mycket just nu,” säger jag med övertygelse när hon visar mig mejlet med förfrågan. Min röst är mjuk, stödjande, självklar. Två timmar senare hör jag mig själv säga ja till ytterligare ett åtagande, trots en kalender som svämmar över och en kropp som värker av trötthet.

Det är märkligt hur vi kan vara så kloka för andra men så obevekligt hårda mot oss själva. Som om vi levde efter ett kontrakt med dubbla regler: en uppsättning för världen runt omkring och en helt annan för det liv som pågår inom våra egna gränser.
Dessa dubbla regler visar sig överallt i vardagen. Vi hör oss själva säga ”Ta din tid” till en vän som är sen, men jäktar oss själva i panik för minsta försening. Vi nickar förstående när någon behöver vila, men pressar oss själva genom sjukdom och utmattning. Vi serverar andra omtänksamma ord som ”Det är mänskligt att fela”, medan vi själva möts av vår inre domares obevekliga ”Du borde ha ansträngt dig mer”. Och det märkligaste av allt – vi beundrar andras mod att sätta gränser men känner skuld när vi själva försöker göra detsamma.
Men vad skulle hända om vi vågade ifrågasätta detta kontrakt vi tyst skrivit under? Om vi kunde se att de hårda krav vi ställer på oss själva inte är orubbliga lagar utan bara invanda mönster som tömmer oss på kraft. Tänk om vi vågade skriva in den klausul som saknas men som kommer förändra allt – självmedkänslans enkla klausul:
”Den värme och förståelse jag så självklart ger andra, förtjänar även jag.”
Att reflektera över:
- I vilken situation märker du tydligast att du behandlar dig själv hårdare än du skulle behandla andra?
- Vad skulle bli din första handling om du verkligen tog självmedkänslans klausul på allvar?
Dela gärna dina tankar i kommentarsfältet nedan. Om du vill vara anonym anger du bara ditt förnamn eller ett alias.
I vilken situation märker du tydligast att du behandlar dig själv hårdare än du skulle behandla andra?
Många. Har i bakhuvudet ständigt mammas dömande blickar, trots att jag är vuxen. Och jag kan då inte slappna av helt, vilket jag tillåter andra att göra.
Vad skulle bli din första handling om du verkligen tog självmedkänslans klausul på allvar?
Att vara nöjd med det jag kan och skippa tanken att försöka vara ”bättre” än den jag är.
Så viktigt det där med att kunna vara nöjd med den man är och det man kan. Det innebär ju inte att man slutar att utvecklas. Mer att man rör sig framåt med en go´ känsla hela tiden. Tack för att du delar med dig Fiona. ❤️🙏
god morgon
Känner igen mej i att blivit utmattad av att hela tiden vara andra till lags Att hela tiden vara rädd för att inte duga och känslan av att andra alltid är bättre än vad jag är. Det fick jag lära mej ifamiljen jag växte upp i och av syskon i vixen ålder
Men någonting har förändrats inom mej efter ett stort pågående arbete inom mej
Det är ständigt en kamp mellan inre tankar och känslor och yttre påverkan
Det är i relationer med andra som jag är hårdast mot mej själv så där får jag träna på att uttrycka det jag känner och att känna mej respekterad
Min första handling skulle bli att i en grupp känna mej inkluderad och vara trygg i att vara den jag är men framför allt våga släppa in människor det är inte alltid lätt
Så fint det är att läsa om din resa Annelie. Att förändra djupgående mönster tar tid och det kräver mod och uthållighet. Och det känns som att du har båda. 🥰👍
Känner så väl igen mig i detta. Ständigt hårdare mot mig själv än andra. Och när jag väl vilar är det för att jag nästan är sjuk inte innan. Och så blir de stunder jag tar till att göra ingenting mer apatiska eller består av skrållande på mobilen eller så hamnar jag i ett letande efter nya sätt att lära mig kunna hålla i min återhämtning ( nya kurser/ hjälp utifrån) istället för att ”bara” ta tag i att vila mer, gå i naturen mer dagligen.
Tack för att du delar med dig Jenni. När jag läser dina rader kommer jag att tänka på att det här med att tänka på oss själva behöver bli en vana som vi gör ungefär som att borsta våra tänder. För att vi vet att det är bra för oss. För att vi ska hålla längre och må bättre. Precis som tänderna. 🥰