Gränser – så sätter du dem vänligt och bestämt

”Det här är min plats!”

Jag står i korridoren mellan sätena på x2000. Mannen, som har lagt det ena benet över det andra medan han fördjupat sig i dagens nyheter, tittar förvånat upp.

”Va? Nej, det tror jag inte.”

”Jo, jag har 39B”, säger jag bestämt och med ett litet leende. Den som känner mig kan ana en viss triumf i rösten. I min hand håller jag biljetten. Det synliga beviset på att denna plats är min. Åtminstone från Mjölby till Malmö Central.

Men triumfen handlar inte enbart om att jag kan styrka min rätt utan även om att jag just i det ögonblicket sätter en gräns EXAKT på det sätt som jag har jobbat för under många år; vänligt och bestämt.

Inte undfallande.
Inte aggressivt.
Utan vänligt och bestämt.

Resan till just denna plats i mitt liv hade varit lång och mödosam. Bra mycket längre än avståndet mellan Malmö och Mjölby. Övningstillfällena hade blivit åtskilliga och vid de allra flesta hade jag dessutom misslyckats.

• Jag hade sagt ja istället för att avböja.
• Fräst ifrån istället för sakligt berätta varför det inte var okej.
• Duckat istället för att ta mitt ansvar.
• Tagit i från tårna istället för att sansa mig.
• Lindat in min gräns till obegripligt ludd.

Helt enkelt varit å ena sidan undfallande, å andra sidan aggressiv.

Men inte den här gången.
Mannen på sätet 39B plockade nämligen fram sin biljett, bad om ursäkt och flyttade sig raskt till 29B.

Svårare än så var det alltså inte att sätta en gräns.
Men det som kan synas enkelt är ofta ett konststycke som tar lång tid att förvärva, eller hur?

I artikelserien om gränser har det nu blivit dags för den tredje och avslutande delen där vi ska lära oss just denna konst. Konsten att sätta gränser vänligt men bestämt.

Vill du hellre läsa, eller lyssna på, hela artikelserien som en kostnadsfri e-bok eller ljudbok gör du det HÄR!

I de två föregående artiklarna fick du lära dig vad gränser är och hur du kan börja tydliggöra dina egna. Du fick också lära dig att din ilska är din bästa vän när du ska ta reda på var just dina gränser går eftersom det är ilskan som signalerar att en gräns har blivit överskriden. Själva konststycket med att sätta kärleksfulla och tydliga gränser utövar vi när vi agerar på denna ilska på ett respektfullt sätt. Inte genom att bli aggressiv. Inte heller genom att bli allt för luddig. Utan istället vara respektfull både mot oss själva och den andre.

Så hur lyckas vi med det?

Det tänker jag visa för dig genom att ta dig igenom min gränssättningsstrategi som består av de tre stegen: Samla ihop, Tydliggör, Förankra.

1. Samla ihop

När någon av våra gränser blir överskridna reagerar vi. För oss som har varit vana att anpassa oss kan det ta tid att bli varse denna reaktion varför det krävs att vi börjar träna oss på att lyssna inåt. Något som du börjar göra när du utforskar var dina gränser går i enlighet med den förra artikeln.

Den ilska som uppstår när din gräns blir överskriden använder du således till att notera att det är fara å färde. Därefter samlar du in den för att få möjlighet att använda dess styrka på ett ansvarsfullt sätt. Ilska som agerar utan sin ägares mjuka med fasta hand blir nämligen allt som oftast en attack eller ett försvar. Något, som du nu har börjat förstå, inte gagnar ditt syfte det minsta.

För att samla ihop din ilska tar du hjälp av din andning och kroppshållning. Eftersom ilskan är en fysisk reaktion behöver du möta den på sin egen planhalva; i kroppen.

Övningen som du ska göra är lika enkel som den är kraftfull. Du ska helt enkelt ta ett par djupa andetag och på en inandning förlänga ryggraden för att sedan, på en utandning, låta kroppen mjukna genom att följa tyngdkraften neråt. På detta sätt omfördelar du den naturliga styrkan som har genererats i musklerna till att samlas i kroppens mittpunkt och kraftcentrum – magen. Med hjälp av denna livskraft, vilken japanerna och kineserna kallar qi, får du pondus i såväl röst som hjärta.

Du har nu goda förutsättningar för att sätta din gräns både vänligt och bestämt.

2. Tydliggör

Den svenska poliskåren har fått lära sig att inte använda mer våld än vad situationen kräver. Klokt, eller hur? På samma sätt ska du nu hantera den gränsöverskridning som skett.

Vi som har varit allt för snälla allt för länge har nämligen en tendens att ta i från fotknölarna vid minsta övertramp. Detta gör vi eftersom vi dels tvivlar på vår förmåga att hålla fast vid vår gräns och dels upplever att vi ständigt blir överkörda. Vi är således fyllda till bredden med både rädsla och ilska varför vår gränsdragning kan bli så skarp att den både sårar och förvånar den som trampat oss på tårna.

Efter att du har samlat ihop din ilska och omvandlat den till kraft ska du därför tydliggöra din gräns men enbart använda så mycket kraft som situationen kräver. Till din hjälp tar du gränstrappan som består av de tre trappstegen;  Informera, Begär och Avvik. Tanken är att du tar ett trappsteg i taget och endast går vidare om det behövs.

Låt oss titta på de tre trappstegen.

Informera

De flesta som överskrider dina gränser kommer göra detta för att de inte vet bättre. De är helt enkelt obetänksamma och klumpiga. Ganska mänskliga med andra ord. Det är därför klokt att alltid utgå från att den som har kränkt din gräns har gjort det av misstag.

Det första steget som du tar i gränstrappan blir av denna anledning att informera om det som skett. Genom att först samla ihop dig och sedan artigt upplysa den andre om att den har klivit över din gräns undviker du direkt konfrontation samtidigt som du med stolthet upprätthåller dina gränser.

Du kan till exempel, med ett vänligt leende och kraftfull röst, säga:

• Du sitter på min plats.
• Du talar för högt/otydligt/fort.
• Din kommentar sårar mig.
• Jag är upptagen just nu.
• Maten jag beställde är inte tillräckligt varm.

Skulle det nu visa sig att du INTE blir hörsammad utan blir bemött med ett ifrågasättande kan du repetera det första steget. Det gör du genom att ordagrant upprepa det du sagt men först efter att du tagit ytterligare ett djupt andetag i syfte att samla ihop dig.

Går ditt budskap, trots detta, inte fram går du vidare till det andra trappsteget.

Begär

Din stress kommer att, vid det här laget, ha stegrats betänkligt varför det är nödvändigt att du samlar in den rädsla och ilska som tumlar runt inom dig. Du tar därför ytterligare ett par djupa andetag och använder sedan din kraftansamling till att öka din röststyrka något för att på så sätt lägga mer allvar bakom orden. Leendet är nu borta men mjukheten består genom din grundade kroppshållning. Du tar dessutom hjälp av ett knep som jag lärde mig när jag tränade aikido, nämligen att tänka dig att du riktar kraften bakom motståndaren istället för rakt på.

Du är nu redo att formulera ditt budskap och det gör du utifrån en begäran. En begäran är mer personlig än det sakliga konstaterande som du använde i det första trappsteget. Den kan därför upplevas som mer konfrontativ vilket också är meningen. Din avsikt är ju att bli ännu tydligare genom att poängtera allvaret i situationen.

Du kan, till exempel, med ett neutralt avsiktsuttryck och kraftfull röst säga:

• Jag vill att du flyttar på dig.
• Vill du vara snäll och tala tystare?
• Anmärk inte på mitt sätt att klä mig.
• Stör mig inte är du snäll.
• Jag vill ha min varmrätt varm. Du får antingen värma denna portion eller ordna en ny.

I de allra flesta fall kommer du inte att behöva gå längre än till steg två i gränstrappan. Möjligtvis behöver du repetera ditt budskap ännu en gång och med något mer kraft men i övrigt brukar vi bli hörsammade när vi med kraft uttrycker vår gräns.

Men så finns det vissa undantag.

Du kan till exempel råka ut för en person, som just i denna situation, tycker sig ha rätten på sin sida och därför vill starta en fajt. Du kan också ha att göra med en person som, av olika skäl, inte kan eller vill respektera dina gränser. I båda fallen behöver du nu gå vidare till det tredje trappsteget.

Avvik

Situationen har nu blivit så upphettad att det är på sin plats att du skapar en smula distans till det som sker. Det gör du genom att, på nytt, ta ett par djupa andetag för att samla ihop dig. Därefter tar du ett medvetet beslut om hur du vill gå vidare.

Kanske bestämmer du dig för att den gräns som du vill förmedla till din motpart är så pass viktig att den är värd att fajtas för varför du vänder dig till en högre instans genom att till exempel tillkalla konduktören, underrätta chefen eller få ärendet prövat av en domstol.

Möjligen bestämmer du dig för att just denna strid inte är värd mer energi varför du avlägsnar dig från situationen och relationen genom att till exempel byta sittplats, söka nytt jobb eller separera.

Eller så kommer du fram till att situationen är sådan att det inte är möjligt för dig att avvika fysiskt utan stor kostnad för dig eller någon annan. Du kan ju ha att göra med en familjemedlem. Om så är fallet behöver du tänka igenom hur du kan avvika känslomässigt. Det vill säga ta ställning till hur du på bästa sätt kan hantera det faktum att du behöver umgås med en person som inte respekterar dig. Du behöver sätta ett inre skyddande staket om dig själv.

Hur du väljer att göra är upp till dig. Det är dina gränser och ditt liv det handlar om. Ingen annans. Det som skulle vara helt otänkbart för en person är fullt möjligt för någon annan. Det är av denna anledning som det är svårt för någon annan att råda dig om hur du ska göra. Den enda du kan göra är att fatta ett medvetet och ett så klokt beslut du förmår.

Låt oss nu sammanfatta gränstrappan.

Du informerar innan du framför en begäran. Om du, trots detta inte blir hörsammad, distanserar du dig till det som händer för att därefter fråga dig hur du vill gå vidare. Inför varje nytt steg på trappan samlar du ihop dig för att kunna använda din kraft på ett övervägt sätt.

Nu skulle egentligen allt ha varit frid och fröjd i ditt liv. Du har ju förmått sätta en kärleksfull och respektfull gräns. Och du har, i de allra flesta fall, dessutom blivit hörsammad. Varför vill då inte lugnet infinna sig? Varför känner du obehag, skuld och tvivel istället för glädje och stolthet över att du har stått upp för dig själv?

Låt oss titta närmare på det och även komma till rätta med det i strategins tredje och sista steg.

3. Förankra

Snälla och omtänksamma människor, som du och jag, får en hel del bekräftelse genom att vara just snälla och omtänksamma. Människor i vår omgivning tycker om och uppskattar att vi bryr oss om och ställer upp. Uppskattningen får oss att må gott på insidan vilket, i sin tur, får oss att vilja göra mer av det som får oss att må bra nämligen vara ännu snällare och omtänksammare. Detta är i och för sig både förståeligt och naturligt men det blir ett problem för oss när vi ska börja sätta gränser.

För oss handlar nämligen själv gränssättningen om att bryta detta mönster för att ersätta det med ett nytt. När vi sätter gränser börjar vi nämligen sätta våra egna behov framför andras. Något som går stick i stäv med att vara snäll och omtänksam mot vår omgivning. Inte konstigt att det inte alls känns gott på vår insida när gränsen är dragen. Det är dessutom fullständigt logiskt att vårt inre revolterar när vi gör sådant som vi aldrig gjort förut. Något som dessutom äventyrar vår ställning i flocken. Den som inte längre är omtyckt kan nämligen både frysas ut och lämnas åt sitt öde.

Det är således helt naturligt att du känner obehag i form av tvivel och skuld när du har satt en gräns.

Detta obehag kommer att med tiden bli mindre och mindre. I vissa situationer och relationer kommer det att försvinna helt medan det i andra kommer att bestå. Men på det stora hela taget kommer det att minska i omfång och styrka. Förutsatt att du fortsätter det arbete du har påbörjat. Arbetet med att lära dig att sätta dina gränser.

I de stunder då du känner obehag, tvivel och skuld när du har satt din gräns behöver du därför förankra dig istället för att låta känslorna styra. Känslor som bara är ett uttryck för att du håller på att lära dig något nytt.

Du förankrar dig genom att ta ett djupt andetag för att därefter påminna dig om att det du känner är helt naturligt men att du inte tänker lyssna på lockropen från dåtidens mönster utan att istället vill leva efter nya och livgivande mönster. Mönster som med tiden kommer att göra dig stoltare och friare även om det inte känns så för tillfället.

Du förankrar dig ytterligare genom att ta ett nytt andetag, sluta ögonen och sedan måla bilden av din inre trädgård. En trädgård med prunkade rabatter och ett vackert vitt staket med en grind som öppna från insidan.

Du förankrar dig en sista gång genom att på en inandning tänka trygghet och på en utandning tänka lätthet. Du ser därefter hur orosmolnen ger vika och känner hur solens strålar börja värma ditt inre. Och med ens känns det helt okej att sätta den gräns du satt.

Låt oss nu sammanfatta denna artikel.

När du sätter gränser samlar du ihop dig genom att, med djupa andetag, samla din kraft i magen. Kraften använder du för att tydliggöra dina gränser vänligt och bestämt. Du använder inte mer kraft än vad situationen kräver varför du väljer att först informera, därefter begära och, i sista hand, avvika. För att hantera det obehag som uppstår när du satt din gräns förankrar du dig genom att påminna dig om att det du känner är naturligt, övergående och att dess syfte är gott.

Då vi har kommit till slutet på denna serie om gränser skulle det vara roligt att få höra om dina insikter och tankar kring det som jag har skrivit. Berätta för mig i kommentarsfältet nedan.

Denna artikel är den sista i en serie om tre. De första två läser du här:

Gränser – för att skydda din inre trädgård
Gränser – så blir du klar över dina egna

Du kan också läsa eller lyssna på hela artikelserien som en e-bok eller ljudbok HÄR!

Andra artiklar som jag tror kan intressera dig är dessa:

10 sätt att säga nej utan att vara vare sig undfallande eller aggressiv
Förlita dig på din kraft istället för din styrka
Så blir du tagen på allvar när du säger ifrån
Så sätter du kärleksfulla gränser även när du blir utmanad