Så hanterar vi livets oundvikliga förändringar

Natt blir dag, efter regn kommer solsken, årstiderna växlar och när vi föds kommer vi att dö.

Det enda som är säkert i vårt liv är att det kommer att förändras. Ibland för att vi själva vill det och ibland helt utan vår egen inblandning.

Så hur kan vi lättare hantera all denna oundvikliga förändring?

Det ska vi ta reda på i denna bloggartikel.

Fyra bilder som beskriver förändringen i årstidernaTänk efter när du sist genomgick en större förändring. Till exempel bytte jobb, flyttade, separerade, inledde ett nytt förhållande, fick barn, förlorade hälsan genom sjukdom eller tappade fotfästet på grund av en kris.

Det är inte svårt att komma på en, eller hur?

Vi går igenom förändringar hela tiden. Något som egentligen skulle tyda på att vi skulle vara rätt skickliga på det. Men det är vi INTE.

De flesta av oss blir nämligen tämligen överraskade av de känslor som uppstår i livets berg-och-dalbana.

Ibland över dess styrka.
Som när jobbet vi förlorade drog oss ned i en depression som varade i ett år.

Och ibland över dess motsägelsefullhet.
Som när det nyinköpta drömhuset väcker ångest istället för glädje.

Men de flesta gånger bara över dess existens.

Vi vill helt enkelt inte att förändringar ska ge oss oro, sorg och total förvirring. Nej. Vi vill verkligen inte ha dessa jobbiga känslor i vårt liv. Förändringen i sig skulle vi kunna ta. Men känslorna? NEJ TACK.

Men nu vet både du och jag att vi INTE kan komma undan vare sig jobbiga känslor eller oönskade förändringar. Båda tillhör livet och behöver omfamnas istället för att motarbetas för att vi ska må bra innerst inne.

Ett sätt för mig att omfamna livets oundvikliga förändringar har varit att sätta mig in i den process som vi alla går igenom då livet ställs på ända av en förändring, vare sig den är välkommen eller oönskad.

Processen finns beskriven på en mängd olika sätt. Som en sorgeprocess i fem steg eller ett hus med fyra rum. Eller som en förändringsprocess bestående av tre faser; avslut, neutral zon och en ny början. Den senare ska vi använda oss av i denna bloggartikel och dess upphovsman var William Bridges.

Så låt oss nu ge oss i kast med den första fasen – avslutet.

AVSLUT – en fas där vi möter vår ilska och sorg

På ett sätt känns det märkligt att börja med avslutet men om vi tänker efter börjar all förändring med att något avslutas. Löven faller av trädet för att det ska kunna grönska igen. Studenten slutar skolan för att börja jobba. Den som är ensamstående lämnar singellivet för att flytta ihop och bilda familj. Sextiofemåringen går i pension för att påbörja ett liv helt styrd av sina egna intressen.

Avsluten är således oundvikliga och om vi vill omfamna livet med alla dess skeenden behöver vi omfamna även att det, de facto, tar slut. Inte bara den dagen vi dör utan även flera gånger på vägen. Då tar det slut för att ta en ny början på ett annat sätt.

Slutet är alltings början,
Undertryckt och gömd,
Väntande på att bli fri genom rytmen,
Av smärta och glädje.
Jiddu Krishnamurti

De flesta av oss tycker inte om avslut. Avslut innebär nämligen att vi behöver släppa taget om något som betyder, eller har betytt något, för oss. Detta väcker, inte oväntat, vår frustration, ilska och, ibland, vrede.

De gånger förändringen sker utan att vi själva har bestämt det känner vi oss drabbade och blir då snara att anklaga någon eller något. Om vi däremot själva initierar förändringen kan ilskan eller missnöjet vara den känsla som driver oss till ett avslut.

Bakom ilskan finns ledsamheten. Att släppa taget om något betydelsefullt väcker nämligen vår sorg. Vi behöver ju ta avsked av någon eller något som under en del av vårt liv funnits vid vår sida. Ett jobb, en relation, ett hus eller till och med ett beteende.

Sorgen kan ta sig uttryck som nedstämdhet och hopplöshet. Det är således inte alltid vi behöver gråta för att kunna ge uttryck för den sorg vi känner.

Avslutet är således en fas där vi behöver möta såväl starka som jobbiga känslor. Så hur tar vi bäst hand om oss i denna fas?

När vi befinner oss i denna fas behöver vi:

  • Tillåta alla känslor
    Genom att omfamna alla de känslor som uppstår då vi ska släppa taget om det som betyder, eller har betytt, något för oss låter vi den naturliga sorgeprocessen ha sin gilla gång. Avslutets många jobbiga känslor blir naturligtvis inte mindre besvärliga att ta sig igenom men de förvärras åtminstone inte. Något som annars kan bli resultatet då vi förtränger känslor som vi inte vill ha.
  • Ge det tid
    När vi ger oss den tid vi behöver för att ta in avslutet och dess känslor samarbetar vi med förändringen istället för att motarbeta den. Det är nämligen när vi försöker forcera processen som den kommer att slå bakut längre fram. Känslor kring avslutet tar nämligen tid att bearbeta.
  • Be om stöd
    Eftersom alla människor drabbas av förändringar innebär det att alla människor, mer eller mindre, kan relatera till det som vi befinner oss i. Alla har kanske inte varit med om en separation. Eller en nära anhörigs död. Eller en uppsägning. Men alla har varit med om en förändring och vet att man måste älta för att komma vidare. Om du sträcker ut din hand finns det därför troligen någon som både kan och vill hålla den.

Låt oss nu gå vidare till nästa fas – den neutrala zonen.

NEUTRAL ZON – en fas för tvivel och oro men också för nya idéer

I den neutrala zonen befinner vi oss mitt emellan det gamla och det nya. Vi har nu börjat komma till insikt om att det inte finns någon återvändo. Vi förstår att vi behöver vända blad och påbörja utformandet av ett helt nytt kapitel.

Dessvärre är det nu som oron över framtiden slår sin klorna i oss. Vi provar med att måla upp olika scenarier för att sedan förkasta dem på grund av att de ter sig allt för orealistiska, skrämmande eller trista. Fyllda av oro och osäkerhet, men också av frustration, vankar vi av och an i detta trånga utrymme mellan dåtid och framtid. Vi kommer inte vidare med nästa steg i vårt liv eftersom vi helt enkelt inte vet vilket det är.

Såvida vi inte har initierat förändringen själv.

För i de fall då vi själva är initiativtagare är det sannolikt att vi har målat upp en positiv bild av den framtid vi går till mötes redan innan avslutsfasen eller i samband med att vi går in i den. Denna bild kanske även har fungerat som drivkraft för att vi skulle våga ta steget fullt ut.

När vi befinner oss i den neutrala zonen är vi således mitt uppe i den förändring som vi har sett fram emot sedan länge. Den är mer verklig för oss än det någonsin varit. Och det är också nu som tvivlet kan sätta in; ”Gjorde vi rätt? Tänk om det inte blir så bra som vi tänkt?”

Ha tålamod med allt som ligger kvar olöst i ditt hjärta.
Lev i frågan.
Rainer Maria Rilke

Den neutrala zonen är den fas i förändringsprocessen som verkligen kan sätta igång våra tvivel. Både på oss själva men också på idén som helhet. Det är en fas som väcker vår oro, osäkerhet och frustration. Så hur tar vi då bäst hand om oss i denna fas?

När vi befinner oss i denna fas behöver vi:

  • Tillåta oss att inte veta
    Det stora flertalet av oss tycker inte om att leva i ovisshet. Vi vill gärna veta och vi vill gärna skrida till handling utifrån det vi vet. Men denna fas av ”ingenting” behövs för att vi ska kunna ta oss vidare. Att tillåta oss att inte veta hjälper oss att komma till rätta med vår frustration.
  • Omvandla tomrummet till ett väntrum
    När vi  är i den neutrala zonen kan det kännas som om vi befinner oss i ett vakuum. Om vi istället förhåller oss till detta tomrum som ett väntrum kan märkliga ting ske. Genom att skapa utrymme för vår kreativitet och fantasi kommer det att bli lättare för oss att krydda våra framtidsplaner med tillit och förtröstan snarare än osäkerhet och tvivel.
  • Bolla våra tankar med dem vi litar på
    I den neutrala fasen har vi ett behov att prova nya tankar och idéer utan krav på att de ska genomföras. Ibland behöver vi lufta dem för att kunna höra vad vi själva tänker. Genom att ta hjälp av vår omgivning för att bolla allt det som snurrar blir vi klarare och genom att göra det med människor som vi känner oss trygga med blir vi friare i tanken.

Och så slutligen den sista fasen: en ny början.

EN NY BÖRJAN – en fas där vi möter vår glädje och entusiasm

Nu är vi äntligen ute ur den mörka och djupa skogen. Vi har lagt det jobbiga känslorna bakom oss och börjat acceptera den förändring som skett. Vi upplever känslor som hopp och framtidstro.

Styrkan i dessa känslor kan variera men när vi blickar mot horisonten ser vi att det börjar ljusna. Det finns en framtid trots allt.

Gårdagen är borta och dess historia berättad. Idag gror nya frön.
Rumi

Det är nu dags att börja ta de första kliven in i framtiden. Så hur gör vi det på bästa sätt?

När vi befinner oss i denna fas behöver vi:

  • Börja gå genom att sätta den ena foten framför den andra
    Den neutrala fasen var fylld med väntan och det kan därför vara svårt att komma igång. Men om vi bara börjar gå utan att tänka och känna allt för mycket sätter vi igång en rörelse framåt. En rörelse som skapar positiv energi. Reflektionen kan vi avvakta med tills vi nått en bit på väg.
  • Ta små steg
    När vi blickar framåt kan såväl entusiasmen som revanschlusten vilja ta oss fortare fram än vi egentligen förmår. Genom att ta små steg använder vi vår energi klokt och vi undviker att snubbla på grund av allt för stora eller snabba steg. Vi påminner oss därför att små steg, på sikt, skapar stora kliv.
  • Vara varsamma med oss själva
    Det är lätt att glömma bort att det är en NY väg vi har slagit in på. Vi kan därför brista i förståelse mot oss själva när vi inte går så snabbt som vi borde, förstår så mycket som vi trodde eller upplever det så enkelt som alla andra tycks göra. Om vi påminner oss om att vi just nu är nybörjare öppnar vi upp för större omtanke om oss själva. En omtanke som vi så väl behöver efter den långa resa som vi varit med om.

För nu är vi framme. Resan är gjord. Vi har gått igenom EN av livets många oundvikliga förändringar och vi kan nu ges oss möjlighet att njuta av dess stilla lunk. För tids nog är det dags för en ny förändring.

Nu är det din tur. Känner du igen någon av dina egna förändringsresor? Kanske är du mitt uppe i en just nu. Berätta för mig i kommentarsfältet nedan

Om du tyckte om den här artikeln kommer du att gilla dessa:

5 anledningar till att det är svårt att avsluta
Du vet att det är dags att gå vidare när…
Kreativiteten och dess fyra årstider
Ersätt ditt behov av att få visshet med din förmåga att förundras

24 reaktioner på ”Så hanterar vi livets oundvikliga förändringar”

  1. Karin Janzon

    Hej!
    Mitt uppi något sedan kanske ett år tillbaka är jag.
    Tar pianolektioner, sånglektioner, är med i 2 körer, målar i akryl, läser….och går i danskurs…, inte för att jag inte kan dansa, utan för att komma i kontakt med män.

    ❤️
    Karin Janzon

  2. Carina Holmqvist

    Tack för att du skriver och beskriver de känslor och tankar som är så svåra att tänka när jag inte vill eller kan tänka framåt, speciellt inte när någon annan säger till mej att göra det. Om jag inte själv kan formulera en framtid, varken i bild, ord eller symbolisk känsla el tanke, när det är tomt. Då kommer dina ord och blir en hjälp, ett stöd. ? Inte ett krav att jag ska tänka framåt, mer som en lustfylld fingervisning och inspireras av denna ? och själv processa vidare på.

    1. Tack Carina. Så gott det känns att bli bekräftad kring det som är min avsikt med mina texter. Nämligen att ge en vänlig puff framåt i rätt riktning. Och RÄTT i detta sammanhang är vad som känns rätt för dig. Så småningom. Tids nog kommer svaren när man mäktar med att leva i frågan. ❤️

  3. För mig är avslutet med gamla rädslor. Jag vill sluta vara rädd, leva i flykt och brist på tillit. Och det lyckades på ett retreat, men nu när jag har kommit hem mår jag verkligen skit. Hur ska jag gå vidare, jag vill verkligen det! Jobbar aktivt med att acceptera mina känslor, men tankarna är för många…

    1. Tack för din kommentar som berörde mig Jaqueline. Jag tänker att det kan handla om din inre otrygghet som gör att dina rädslor inte riktigt finner ro inom dig. När du är rädd behöver du möta dig själv med den form av acceptans som är sprungen ur medkänsla. En acceptans som är mer som en trygg famn än som en tankemässig ”släpp-taget-attityd”. När ett barn är rädd för spökena i garderoben räcker det inte med att öppna garderobsdörren för att tillsammans med barnet jaga spöket på flykten med hjälp av ljuset. Föräldern behöver också sitta kvar på sängkanten och kanske smeka barnet på ett lugnande sätt. Vara den ställföreträdande tryggheten för barnet. Ungefär så kan man jämföra acceptans och medkänsla. Acceptansen är öppnandet av garderobsdörren för att släppa in ljuset och medkänslan är förälderns trygghet. Du kan få hjälp och stöd att bygga upp din inre trygghet hos en terapeut som utbildad på Compassionfokuserad terapi. Om du googlar på det eller på CFT så hamnar du rätt. Vill du heller testa att göra detta på egen hand men tillsammans med mig i en webbkurs kan du hoppa på ”Självmedkänsla ett, två, tre” i nästa kursomgång som startar den 15 februari. Du kan läsa mer om kursen här: https://blimeradu.se/webbkurs-sjalvmedkansla/

  4. Hej Marie!

    Jag är inne i den neutrala fasen i två stora förändringar i livet, nytt jobb och flytt. Kände mig så träffad i texten kring den tvivel och oro som kan uppstå i denna fas.

    Har jag gjort rätt som byter jobb? Kommer jag att klara av det? Hur gör jag för att inte sätta för höga krav på mig själv på nya jobbet? Har vi gjort rätt som sålt vårt hus? Kommer det att lösa sig med nytt boende? Vad gör vi om vi inte hittar ett nytt boende?

    Ovissheten tär på mig. Därför kändes det så bra att läsa dina tips, att det är ok att inte veta allt och att se denna tid som ett väntrum, ett väntrum fylld med förundran. Det gav mig en mycket mer positiv känsla och nyfikenhet på tiden som kommer!

    Tack!

  5. Så himla härligt att få läsa. Är i en stor förändring i både jobb och hälsa. Fick förtröstan av att läsa det.

    Mvh
    Eva Öhlin

  6. Hej!
    Jag läser och får pusselbitar till mitt pussel! Gillar dina bilder av Sofiero och att omsätta dem till inre rum. Jag ”frossar” vidare bland dina blogginlägg och kursen Självmedkänsla ett två tre. Jag sitter i väntrummet nu och upplever ett större lugn och trygghet i att jag inte vet allt men det är okej. Jag kan vänta! Jag är fortfarande trött så jag slår mig ner i väntrummet.

    1. BirgittaS. Så roligt att få träffa dig även här i mina blogginlägg. Ett väntrum är väldigt behagligt. Det finns inga krav. Det enda man kan göra är att vänta. 😉

      1. Hej Marie,

        Så skönt att läsa din blogg ❤️. Inte så länge sen drabbades en närstående av en sjukdom och jag känner att min hjärna hänger inte med min kropp längre, som att livet har stannat på något sätt. Jag har klarat av tidigare förändringar men just denna förändring tär på mig och vet inte hur jag ska hantera den. Jag är orolig och rädd för framtiden.

        Tack, W

        1. Låter som om du har det riktigt jobbigt just nu. Rekommenderar dig någon form av samtalsstöd. Kanske finns det någon form av anhörigstöd att tillgå via vården. <3

          1. Hej Marie,
            Jag haft några samtalsstöd men känner inte att det gav mig så mycket. Jag har kunnat bearbeta en del saker själv.
            Min bästa pappa har gått bort nu i somras och det vart en jobbig resa, sorgen och saknaden är enorm men har ändå kunnat acceptera att han är död. Jag har nu en del sömnproblem pga mörker, tanken av att kunna se/ illustrera pappa stå framför mig på natten är så jobbig, trots att jag saknar honom så mycket så vill jag inte se honom på natten-jag vet att det är omöjligt men konstiga tankar får man ändå.

            /W

          2. Så tungt det måste vara för dig just nu. Man säger ju att sorg är förlamande och det är även min upplevelse. Min pappa gick bort när jag var elva och fastän att det nu är väldigt länge sedan och sorgen har bleknat kan jag ändå komma ihåg förlamningen som slog till. Det var som om att röra sig i ultrarapid. Jag kommer också ihåg hur sorgen plötsligt kunde skölja över mig. Kan förstå din reaktion kring natten och mörkret. Det finns inget som distraherar då. Sorgen får då fritt utrymme vilket kan vara både smärtsamt men också läkande när den blir mer hanterlig. Tack för att du skrev på min blogg. Skickar dig mina värmande tankar. ❤️

  7. Fina Marie. Jag har lagt in detta inlägg som ett bokmärke på min padda för några år sedan. Livets synkronitet tog mig hit, för just i detta nu är jag i många förändringar. Jag ska bli mamma för första gången, blivit uppsagd från mitt jobb och har flyttat och flyttat ihop (också för första gången). När jag läste din text insåg jag att jag hoppar mellan faserna, främst avslutet och den neutrala zonen. Raderna ”tillåt alla känslor” och ”ge det tid” fångade min uppmärksamhet. Och om så bara för en kort stund kunde jag andas ut och få ett lugnt ögonblick. Jag hoppas att det ögonblicket kommer igen. Tack.

    1. Oj, vilka underbara förändringar du har varit om och även är mitt uppe i. Så klokt av dig att stanna upp för att svepa in dig i en varm filt av tillåtelse och förståelse. Grattis till kärleken på alla områden i ditt liv. ❤️

  8. Förändring

    Googlade ”ångest av förändring” och kom till denna toppenartikel. Den må vara några år gammal men träffade mig som blixten. Vi har nämligen precis köpt hus. Något jag längtat efter så länge. Men nu när det verkar bli realitet så får jag sån ångest. Har vi valt rätt? Är det rätt att låta barnen bryta upp från skola och bästa vänner i kvarteret? Hur kommer allt bli? Vi ska lämna det område som varit vårt hem så länge, för något nytt och ovisst. Ångesten kom som ett slag och dövar glädjen. Den var dessutom helt oväntad. Inser att jag är i första fasen; avslut. Men vill att detta livsomvälvande beslut ska kännas enbart roligt. Kan helt enkelt inte glädjas just nu vilket blir som en sorg. Jag vill kunna glädjas åt denna förändring som jag själv initierat. De andra i familjen som mest bara hängt med på tåget är dock jätteglada. Jaja, ville bara skriva av mig tror jag. Kanske är det inte ens någon som läser detta inlägg 2022 🙈

    1. Grattis till det nya huset. Och vad roligt att du hittade min text om förändring. Mina texter är tidlösa och det gör mig alltid så glad när någon känner igen sig i dem och även kan ta med sig något värdefullt på sin fortsatta resa genom livet. Tack för att du tittade förbi. 😀

  9. Hej Marie
    Så spännande att läsa dina tankar mm.
    om faserna, avslut, neutral zon mm.
    Själv har jag börjat min förändring, har nyligen bestämt mig för att sluta jobba till sommaren.
    Det konstiga är att jag ”längtar” till att förverkliga mitt liv genom det, men samtidigt får jag ångest, värk i kroppen,(höfter o ben) som hoppar hit o dit.
    Tårarna rinner, oron kommer,.
    Plötsligt känns det som jag har massor av lagrade känslor i kroppen som vill ut.
    Tvivlar på mig, skrattar lite, känner mig lite ledsen mm.
    Jättemycket konstiga symtomer.
    Samtidigt som jag ser ett fint liv framöver.
    Visst är det konstigt ?
    Även om jag tagit beslutet att sluta efter 23 år som egenföretagare så slår jag inte glädjevolter. Utan tvärtom, värk i musklerna, oro och ångest.
    Jag kommer inte att backa utan jag jobbar på mot min ledighet och hoppas det släpper inombords och glädjen o lugnet kommer.
    Jag har läst faserna, avslut, neutral zon o ny tid hundra gånger snart, och vill det ska börja hända nåt framöver.
    Stort tack för din fina blogg.
    Tommy
    Ps känslan är att jag börjar få insikt om att jag kanske gått omedvetet med instängda känslor i flera år för jag har velat leva ett annat liv utan stress o oro.
    Bara en tanke.
    O nu vill ALLT ut ?

    1. Tack för dina rader Tommy. De fick mig att tänka på något som jag hörde för många år sedan och som jag burit med mig sedan dess. Om man tvekar kring att lägga ned sitt företag eller inte kan man ställa sig följande fråga: Om något inträffar som jag själv inte råder över och som då tvingar mig att lägga ner mitt företag skulle jag då känna mestadels lättnad eller sorg?

      Jag tänker därför att din lättnad och längtan efter nästa steg är just ett tecken på att beslutet att sluta som egenföretagare är rätt för dig. Men eftersom livet sällan är ”antingen-eller” så kommer också alla andra känslor upp till ytan. Allt det som har hållit dig kvar i ditt företagande. Både det som har varit av godo som (drömmar och förhoppningar) men också det som varit av ondo (tvång och rädslor). Om du, de sista åren, mer hållit fast vid ditt beslut att fortsätta på grund av tvång och av rädsla är det ganska troligt att du sett dig tvungen att kapsla in mycket av det du känner för att orka. Känslor som nu kommer till uttryck när du frigör dig från något som du egentligen inte längre vill.

      På det stora hela taget känns det som att du är inne i den förändringsprocess som jag beskriver i min text och jag kan därför inte säga något annat än ”grattis”. Något nytt håller på att hända.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *