Lika delar lust och lugn

Vinden rufsar mitt hår och solen fräknar mitt ansikte. Kullens fyr anas i fjärran och kommer långsamt närmare allt medan Matilda bestämt klyver vågorna. Det går inte fort när man seglar och det finns egentligen inget annat att göra än att blicka mot horisonten. Det är händelselöst men på ett betvingande sätt. Det är som om monotonin söver alla krav och måsten tills endast själen finns kvar. Just där och då är jag som allra mest mig själv. Jag är på väg men samtidigt är jag alldeles stilla.

Enligt forskningen finns det två olika sorters positiva känslor; den ena som är kopplad till lust, ambition och engagemang samt den andra som ger upphov till lugn, trygghet och samhörighet.

Vi behöver båda vilket har sin naturliga historiska förklaring.

Vårt arv

För länge sedan, när vi var rovdjur på savannen, behövde vi försäkra oss om vår överlevnad. Lusten och driften behövde vi för att jaga och döda vårt byte så att vi kunde mätta inte bara vår egen mage utan även våra ungars. Jakten på mat var tröttsam eftersom bytena både var få och svårfångade. Vi behövde hushålla med vår energi varför vi vilade fler timmar än vi jagade.

Lusten påminde oss också om att fortplanta oss. En annan nödvändighet för stammens överlevnad. Det antal ungar som vi fick i våra kullar hade dessvärre minskat sedan kräldjurens tid varför vi behövde måna om deras säkerhet. Modern gav ungarna inte bara trygghet utan även den uppmuntran de behövde för att kunna stå på egna ben; redo att antingen fly undan eller döda eventuella fiender.

Lusten och lugnet samverkade och gav oss en känsla av tillfredsställelse, var och en på sitt eget sätt. Den positiva upplevelsen signalerade till oss att göra det som gjorde gott, om och om igen. Jaga, ät, vila, fortplanta sig, ta hand avkomman. Allt i en evig rundgång tills vi blev de nutidsmänniskor som vi är idag. Lika våra fyrbenta förfäder och ändå anmärkningsvärt annorlunda.

Vår nutid

Lusten och driften lever kvar inom oss. Vi älskar jakten lika mycket nu som då även om bytet har bytts ut från hjortar och smådjur till prestationer och positioner. Lusten och driften ger oss en upprymd känsla. Samma som vi får när vi sträcker upp armarna vid målgången och skriker ”Ja!”. Hjärnkemikalien dopamin utsöndras och får oss att älska livet, oss själva och hela mänskligheten. Lusten gör oss engagerade. Den får oss att fokusera och inte släppa taget. Vi blir idag lika målmedvetna i våra jobbprojekt som rovdjuren blev i sin jakt på savannen.

Även lugnet och tryggheten bor kvar inom oss.  Vi behöver vårt hem och våra nära relationer som en bas att återvända till efter våra jaktpass på jobbet. Vi kopplar av med en god bok i soffan eller en bit mat framför TVn. Vi tycker om närheten och den fysiska kontakten med dem vi älskar mest. När vi känner lugn utsöndras hjärnkemikalien endorfin och hormonet oxytocin är inblandat när vi upplever närhet. Vi tycker om vår trygghet och vårt välbefinnande. Ibland så mycket att det blir svårt för oss att bryta oss loss och gå utanför bekvämlighetszonen. Vi kan bli fastlåsta i en dagdröm som aldrig blir realiserad. Vi vet ju vad vi har men aldrig vad vi får.

Jo, visst är vi lika våra förfäder på savannen men vi är också väldigt annorlunda. Det hände nämligen något med oss när vi reste oss upp på våra två ben. Vi började tänka.

Våra tankar

Våra förfäder på savannen bemästrade verkligen konsten att leva i nuet. De bekymrade sig varken över morgondagens väder eller gårdagens gräl med grannen. De tog dagen som den kom och lät kroppen bestämma agendan. Vi tvåbentingar utvecklade den tänkande delen av hjärnan, neocortex, varefter vi kunde planera och visionera. Vi började drömma om en ny framtid, utvecklade byar, samhällen och kulturer. Med den nya hjärnan blev det också möjligt för oss att analysera och lösa problem. Vi ville göra vår vardag enklare och började konstruera redskap, verktyg och apparater. Vi var, och är, verkligen framtidsorienterade problemlösare.

Vi kan föreställa oss något innan det händer och analysera sådant som redan har hänt. En fantastisk gåva och samtidigt vår black om foten. När vi drömmer och tänker positivt blir vi manade att, precis som i urminnes tider, jaga efter det som vi eftersträvar. Det är på detta sätt all utveckling sker, vår individuella såväl som vår globala. Men vårt tänkande gör det också möjligt för oss att tänka negativt och söka upp problem där de kanske inte finns. Vi målar upp katastrofscener som ökar vår ångest och vi pinar oss med gjorda misstag vilket får skammen att tillta. Våra tankar kan bli villebråd som lockar till jakt och fiender som manar till försvar. De kan påverka vår känsla av lust och lugn utan att det egentligen behöver ha hänt något i den ”riktiga” världen.

Med vår förmåga att tänka och föreställa oss kom också vårt ”själv” till liv. Vi kan, till skillnad från våra förfäder på savannen, betrakta oss själva; vad vi tänker och det vi gör. Du kan till exempel just nu betrakta hur du läser den här texten för att sedan bli helt upptagen i själva läsandet. Detta är en fantastisk gåva som, även den, kommer i en smärtsam förpackning. Vår förmåga att vara medvetna om oss själva gör det möjligt för oss att glädjas åt det som vi är stolta över i vårt sätt att vara och bete oss. Det ger oss också möjlighet att förändra beteenden som inte gagnar oss, eller som till och med skadar oss. Vår förmåga till medvetenhet om vårt ”själv” är vår viktigaste tillgång då vi vill förändra oss för att kunna må bättre.

På samma sätt kan vi också tortera oss med bilder av vår eget skröpliga ”själv” som kommer vi tycker kommer till korta i jämförelse med alla andra. Det blir smärtsamt att se våra brister och misslyckanden. Genom att tänka kan vi också föreställa oss vårt liv och dess ändlighet vilket i sig både är en förbannelse och välsignelse. Den existensiella ångesten, med dess upplevelse av ett definitivt slut som ingen av oss vet något om, är något vi människor delar och förhåller oss till på olika sätt. Ur den uppstår ett djupt behov av meningsfullhet och en önskan om att bidra innan tiden är till ända.

En sammanfattning

Det finns två olika sorters positiva känslor som vi dras till: lust och lugn.
Lusten står för känslor som engagemang och upprymdhet medan lugnet skänker oss trygghet och samhörighet.Båda känslorna är sprungna får vårt biologiska arv och vi behöver båda lika mycket.

Våra känslor av lust och lugn påverkas både av det som händer i den yttre världen – det som de facto händer – och det som händer i den inre världen – hur vi tänker om det som händer, har hänt eller ska hända.

En reflektion

Min invitation till dig under din sommarledighet är att reflektera över följande:

• Hur ser fördelningen mellan lust och lugn ut i ditt liv?
• Hur vill du att den ska se ut?

Om det finns en skillnad mellan hur det ser ut och hur du skulle vilja ha det:

• Vad behöver du göra mer av? Mindre av?
• Vilka tankar om dig själv och vem du behöver vara står i vägen? Saknas?
• Vad skulle kunna vara ett enkelt första steg att börja med redan idag?

Om det inte finns någon skillnad mellan hur det ser ut och hur du skulle vilja ha det:

• Vad fungerar?
• Varför fungerar det?
• Hur kan du försäkra dig om att det kommer fortsätta att fungera?

Slutligen, simma lugnt.

Om du tyckte om denna artikel kommer du att gilla de här:

En början till tacksamhet och tillfredsställelse
30 enkla sätt att få sinnesro
Kom igång med meditation: 7 enkla steg till mindfulness
Med lust och fägring stor