Du är en vänlig själ.
Du sätter andras behov före dina egna.
Ibland så ofta att det går ut över ditt eget välbefinnande.
I dessa stunder tänker du:
”Nej, nu får det vara nog. Jag måste sätta mig själv i första rummet. Annars går jag under. Och vem har någon nytta av det?”
INGEN, säger jag och tänker på flygpersonalens instruktioner om att sätta en syrgasmask över sitt eget huvud innan man trär en ny över barnets.
Om din vänlighet för, och omsorg om, dina medmänniskor krymper ditt eget livsutrymme så mycket att du inte förmår andas då ÄR det dags att göra något åt saken.
I en serie om tre artiklar tänker jag hjälpa dig med det. Du och jag ska tillsammans gå igenom grunderna till hur man sätter goda kärleksfulla gränser. Artikelserien kommer att lära dig det viktigaste du behöver veta för att kunna ta hand om dig själv på ett bättre sätt. Utan att för den skull förvandlas till en egoistisk ångvält som kör över dina medmänniskor.
Det är av denna anledning som jag är mån om att de gränser du sätter ska vara kärleksfulla. Inte bara mot dig själv utan även mot din omgivning. Detta är, som du kommer att se, inte det samma som att din motpart inte kommer att bli besviken, eller till och med arg, när du sätter en gräns. Ibland är det nämligen oundvikligt att göra den andre upprörd eftersom dennes behov inte blir tillgodosett.
MEN om du sätter din gräns med kärlek och respekt kommer den andre att gå ur situationen med värdighet vilket främjar såväl personen som relationen. I den tredje artikeln i serien kommer vi att gå in närmare på HUR du sätter dessa tydliga men samtidigt kärleksfulla gränser.
Men låt oss först börja med vad gränser är på det stora hela taget för att i nästa artikel fördjupa oss i hur du ska kunna klargöra dina egna. Om man är en snäll och vänlig själ som inte har för vana att säga nej har man nämligen oftast svårt för att veta var man själv börjar och slutar. För att kunna sätta kärleksfulla med tydliga gränser måste man veta vad gränser är i allmänhet och var ens egna går i synnerhet.
Gränser talar om vad som är okej och inte okej
I filmen the King´s Speech kan vi, i en minnesvärd scen, se hur talpedagogen Lionel Logue sätter en tydlig men respektfull gräns mot den blivande brittiske regenten.
Prins Georg har sökt upp Lionel Logue för att komma till rätta med sin stamning. Prinsen som är ovan att bli tillsagd invänder mot Logues uppmaning att inte tända den cigarett som han precis plockat fram. Logue insisterar, mjukt men med pondus, genom att yttra följande replik:
”Mitt slott, mina regler.”
Den brittiska tronarvingen må stå över talpedagogen både vad det gäller rang och rikedom men inne på Logues mottagning gäller Logues regler. Basta.
Gränser är inget annat än de regler som du sätter upp för hur du vill att andra ska bete sig i din närhet. Eller sagt på ett litet annorlunda sätt; gränser talar om för din omgivning vad som är okej och inte okej inom dina fysiska och psykiska domäner.
Gränser är det skyddande staketet runt din inre trädgård
För att bli klokare på vad gränser är kan vi använda den metafor som jag fick höra för ett tag sedan och som jag blev förälskad i, nämligen att mitt inre är som ett vacker trädgård och mina gränser fungerar som ett skyddande staket. En både vacker och användbar metafor, inte sant?
Staketet inramar den privata marken på ett tydligt men också vackert sätt. Till skillnad från muren är staketet mer inbjudande. Om sikten inte skyms av buskar kan den som passerar förbi titta in men den förhindras samtidigt att trampa sönder blommorna i rabatten. Staketet skyddar det som är vackert och skört.
Våra gränser fungerar precis på samma sätt. De utgör gränsen för var vi själva slutar och omvärlden tar vid. De är inbjudande men samtidigt beskyddande. Tack vare dem kan vår inre trädgård växa, blomstra och bära den frukt som kommer andra till del.
Gränser har en grind som öppnas från insidan
För att kunna stiga in trädgården behövs en grind. Grinden som leder in till din inre trädgård kan däremot bara öppnas från insidan. Det är nämligen du som bestämmer när och för vem grinden ska öppnas så att den kan kliva in. Det är också du som kan bestämma när den ska öppnas för att släppa ut den som varit inne trädgården allt för länge eller som uppfört sig på ett sätt som inte är okej för dig. Det är DU som ansvarar för öppnandet och stängandet av DIN grind. Ingen annan.
Jag vet. Det finns de som stormar in i trädgårdar utan hänsyn till någon eller något som kommer i dess väg. Vissa av dessa trädgårdsvivelvindar är obetänksamma och blir djupt bestörta om det skulle visa sig att deras framfart stör eller upprör dig. Medan andra trädgårdsorkaner helt enkelt är människor som tycker om att bestämma inte bara över sin egen trädgård utan över alla andras. Hur vi ska bemöta båda dessa trädgårdsoväder går vi in på i den tredje artikeln i serien men just nu räcker det för oss att veta att gränser har en grind som ska öppnas från INSIDAN.
Låt oss nu sammanfatta.
Dina gränser är ditt sätt att säga vad som är okej och inte till din omgivning. De bildar avgränsningen till ditt privata område, det vill säga din fysiska och psykiska sfär. De bjuder in med samtidigt skyddar de mot avsiktliga och oavsiktliga övertramp. Det finns bara en ingång och den bestämmer du över. Din trädgård, dina regler.
Nästa artikel i serien om gränser kommer att handlar om hur vi tar reda på var våra egna gränser går och kommer att besvara frågan: hur vet jag att jag behöver sätta en gräns? Du läser den genom att klicka på denna länk.
Berätta gärna för mig om dina tankar kring gränser i kommentarsfältet nedan.
Denna artikel är den första i en serie om tre. Du läser de två andra här:
Gränser – så blir du klar över dina egna
Gränser – så sätter du dem vänligt och bestämt
Du kan också läsa eller lyssna på hela artikelserien som en e-bok eller ljudbok HÄR!
Fin metafor och lätt att ta till sig. Ser fram emot kommande artiklar. ?
Varmt tack Petra. ❤️
Så träffsäkert varje gång, jag längtar redan efter nästa ?
Känner igen mig i allt!! ?
Tack Marlene. Jag har precis börjat med den andra artikeln. ? ?
Såg filmen Kings Speech för några veckor sen. När jag tänker på den scenen slås jag att mitt problem att sätta gränser kommer av min rädsla att bli avvisad. Jag vill att den andra ska backa, men är rädd att den kommer att försvinna. När jag inte är rädd för det har jag inga problem att sätta gränser och försvara dem.
Älskar dina texter?/Sus
Åh, tack Susie. Visst är det så. Att rädslan att bli avvisad spökar till det för oss. ?
Fin text – Du gör det svåra enklare! Ser fram emot fortsättningen??
Tack Janet. det var fint att höra. ❤️
Bra text om viktigt ämne!
Tack Hanna. ❤️
Så jag ser fram emot vad du kommer att skriva härnäst. Jag vet att jag ska sätta gränser, men var…hur…
Det kommer som sagt vad mera… 😉
En vacker och användbar metafor, verkligen. Ett staket är en bra gränssättare, en slags balans mellan gränser som är osynliga för omgivningen (och därför inbjuder till övertramp) och en mur som stänger ute även det vackra ljuset från utsidan. Viktigt också med grinden. Glömmer vi den, eller inte öppnar den, blir det väldigt ensamt, för då kommer inte ens vännerna in.
Ja, en mur blir för ogenomtränglig och isolerande. Ett staket bjuder in men skiljer även av. Tack för din kommentar Carina. ❤️
Intressant med metaforen om trädgården. När jag gick på högstadiet på 1980-talet fick jag en dikt av en äldre skolkamrat, som var skriven av Siv Arb.
Hon tyckte att jag skulle bli mera öppen, antar jag. Men den där dikten blev inte så bra för mig. För det är inte bra att släppa in ”alla kringströvande människor”. Du måste få välja vem du släpper in. Och bli respekterad och respektera dig själv för det.
Men dikten som helhet är ju väldigt fin och tänkvärd.
Så även din text. Tack för en fin blogg!
Tack för din kommentar. Och jag håller med. Att släppa in alla som passerar förbi känns övermäktigt. Bättre då att bara möta dem med ett leende för att sedan ta ett beslut om det är dags för en liten pratstund över staketet i nästa skede. Tillit tar tid att bygga upp.
När jag tittade efter lite mera på den sida där jag hittade dikten så ser jag att texten runtomkring kanske tar upp frågor som på sätt och vis står i ”motsats” till det ditt blogginlägg tar upp. Generositet. Generositet är viktigt, men vi som hela tiden är så självutgivande, vi måste få lära oss att sätta gränser. För att kunna hitta en lagom dos av generositet. En gränslös och självutplånande generositet är inte bra för någon.
Så är det. Lagom är bäst. 😉
Så spännande att följa!
Och alltid ett lika aktuellt ämne. Ser fram emot fortsättningen!
Kram från en som fortfarande lär sig hihi ?
Tack Ellen. Fortsättningen publiceras senare i veckan.
Så tydligt det blir med din liknelse av min inre trädgård ❤️ den tar jag till mig med stor värme. Staketets viktiga betydelse istället för hur det blir om man slår upp en mur runt omkring sig, blir ju inget levande känns det som med en mur, men staket tillåter ju det – på mina villkor ??
Tack Lotta. Vad glad jag blir att du tyckte om liknelsen.
Tack för en text som förklarar något svårt. Ser fram emot texten om orkanerna som tar sig in i trädgården och hur det går att hindra dem utan att såra. Uppvuxen med ett äldre syskon med psykisk problematik och ser nu som fullvuxen hur det påverkat mig som både barn och vem jag blivit som vuxen men även hur det påverkat övriga syskon och föräldrar. Tack för att du delar med dig av kunskap och verktyg❤️
Tack för din kommentar Maria. Jag håller just nu på att skriva den tredje artikeln som publiceras på onsdag.
Å, det här är ju jag i ett nötskal! Tårarna rann lite när jag läste, så skönt att få ord på hur det är och veta att det finns fler. Och så många ”tråkiga” saker som behövde hända för att jag skulle förstå. Så glad och tacksam att jag hittade hit!
Kram /Carolina
Tack Carolina. Dina ord värmer gott i decemberkylan. Fin blogg du har. ❤️