En början till tacksamhet och tillfredsställelse

De drivna är vi som tror på på målgång, framgång och oanade möjligheter. Som är entusiastiska, engagerade och gärna gör mer än vad som krävs.

På sätt och vis är vi varje arbetsgivares dröm och alla kunders önskan. Vi driver på. Vi levererar. Och vi vill inte misslyckas.

Trots detta är vi missnöjda. Både med oss själva och livet i stort.
Märkligt inte sant?

Jag tillhör de drivnas skara. Gör du också det?

Lev livet lättare 1c

Jag vet inte hur det har varit för dig men för mig har det varit både en välsignelse och en förbannelse att vara utrustad med så mycket ambition. Å ena sidan har jag fått mycket gjort, å andra sidan har jag alltid drivits till att göra mer. Å ena sidan har min förmåga att leverera rönt uppskattning hos andra, å andra sidan har jag alltid ansett att jag kunde gjort lite bättre ifrån mig.

Min lust och entusiasm har alltid varit kantad med självtvivel och självkritik. Den har dessutom blivit solkad av mitt konstanta missnöje.

Kanske tar jag till lite i överkant men du förstår poängen eller hur?
Känner du igen dig?
Får du också en massa gjort, samtidigt som du vill ännu mer, för att sedan märka att du känner dig missnöjd utan att riktigt kunna sätta fingret på det?

Grattis.

Nej, jag menar inte att vara sarkastisk.
Jag vill uppriktigt tillönska dig en gratulation.
De kommande veckorna kommer jag nämligen att skriva bara för dig.

Tillsammans ska vi komma till rätta med vårt missnöje du och jag.
Vi ska göra en resa där vår destination kommer att bli en början till mer tacksamhet och tillfredsställelse.

Märk väl att jag sa en början. Jag tror nämligen inte på några kvicka fixar. Istället tror jag på att sakta men säkert, och över tid, bygga själsliga muskler.

Så om du vill kommer jag att under de kommande veckorna vara din personliga tränare. Jag kommer att instruera och uppmuntra dig till att bygga dina själsliga muskler så att du kan släppa in både tacksamhet och tillfredställelse i ditt liv.

Så vad säger du? Är du med?
Hänger du med på det träningsprogram som jag har döpt till:

Lev livet lättare – själslig muskelträning för dig med höga krav

Gott då börjar vi.

Denna vecka och nästa vill jag prata med dig om grunderna i vår träning. Vi börjar med värdet av goda vanor och upprepning. Jag tänker också ge dig en första inblick i varför vi ska gå använda kroppen, istället för huvudet, när vi bygger själsliga muskler.

Nästa vecka går vi igenom en enkel men genial modell som ska hjälpa oss att förstå hur vi ska uppnå inte bara lugn, tacksamhet och lätthet utan även hur vi ska kunna göra det utan att ge avkall på vårt driv.

Men låt oss nu först gå in på värdet av upprepning och vanor.

Vi blir det vi upprepat gör

Vi människor har en fantastisk hjärna och idag har tekniken gjort det möjligt för oss att verkligen tränga in i dess mysterier.

Det man vet, och som dessutom kan vara bra för oss att förstå med tanke på den uppgift som ligger framför oss, är att hjärnan kan ändras. Tidigare trodde man nämligen att hjärnan slutade utvecklas när man var runt tjugo. Idag vet man, tack vare det som benämns plasticitet, att vi kan utvecklas livet ut. Hoppfullt eller hur?

Det man också vet, och som du kan läsa mer om i boken ”Vanans makt” av Charles Duhigg, är att vanor är en av de viktigaste komponenterna då man vill ändra sina personliga beteenden. Genom att använda ”triggers” och belöningar kan man utnyttja hjärnans motivation att komma ihåg sådant som är positivt.

För att göra ett beteende till en vana behöver vi upprepa det så många gånger att det lägger sig i hjärnans arkiv för automatiska handlingar. Till saken hör att hjärnan inte har ett särdeles stort arbetsminne och att den därför mer än gärna lägger det mesta som vi gör i detta arkiv. Det är ju rätt skönt att vi slipper komma ihåg hur man andas, går och står eller hur?

Hur många gånger behöver vi då upprepa ett beteende för att det ska bli en vana?

För att ge oss en fingervisning om svaret kan vi använda psykologiprofessor Ericssons forskning som visar att det tar tio års träning för att uppnå mästerskap. Bestsellerförfattaren Malcolm Gladwell utvecklade Ericssons idé i sin bok ”Outliers” och de tio åren blev 10 000 timmar.

En av mina förebilder inom området ”embodiment”, Richard Strozzi-Heckler, nämner i sin bok ”The Leadership Dojo” att det tar 3000 repetitioner för en fysisk rörelse att bli förkroppsligad.

Vilken siffra som verkligen gäller är i och för sig ointressant. Det viktigaste vi behöver ta med oss från dessa tre kloka män är egentligen själva idén om en mångfaldig upprepning. Eller som den grekiske filosofen Aristoteles uttryckte det:

Vi blir det vi upprepat gör.

Det räcker inte med att vi vet

Om nu hjärnan lägger så mycket av det vi gör i arkivet för automatiska handlingar blir det följaktligen svårt för oss att upptäcka att vi gör som vi gör. Det mesta kommer ju att ske utan att vi hinner lägga märke till det. Det är av just denna anledning som det kommer bli  värdefullt för oss att träna mindfulness. Genom att öva oss på att uppmärksamma våra inre signaler kommer vi att bli skickliga på att notera vad vi gör och hur vi gör det.

Trots detta, att vi är medvetna om det vi gör, kommer det altid att finnas vissa beteendemönster som inte går att ändra. Mönster som är nedärvda sedan miljontals år. Till dessa hör vår förmåga att skydda oss vid fara.

När vi blir hotade reagerar vi instinktivt. Kroppen har full koll långt innan medvetenheten slår till. Som exempel kan nämnas att vi duckar automatiskt då en skugga snabbt drar över våra huvuden. Denna instinktiva reaktion finns kvar trots att det är oerhört länge sedan vi behövde skydda oss från rovfåglars hot.

Nej, idag behöver vi inte skydda oss mot vare sig örnar eller reptiler. Istället behöver vi skydda oss mot en nedlåtande ton, en sarkastisk kommentar eller en tvetydig antydan. Trots att vi inte utsätts för dödsfara komma vår reaktion att vara den samma. Vi går igång i hela oss. Förnuftet är frånkopplat och kroppen är totalt inställd på skydd och försvar.

Samma reaktion sker då hotet kommer inifrån i form av vår egen självkritik. Fastän att vi vet att det inte hjälper fortsätter vi vårt evinnerliga tugg mot oss själva. Fastän vi vet att vi kommer må ännu sämre fortsätter vi att strö salt i de öppna såren. Vi har gått igång i hela oss. Förnuftet är frånkopplat och kroppen är totalt inställd på skydd och försvar.

Det räcker således inte med att vi VET att vi ska ändra oss för att åstadkomma en förändring. Vi måste bygga in den i vår kropp och vårt sätt att vara. Vi behöver bygga nya själsliga muskler.

Så låt mig sammanfatta.

Bygga nya själsliga muskler

Om vi ska lära oss att leva med lätthet och tacksamhet räcker det inte med att vi tänker annorlunda, vi behöver också göra annorlunda. Vi ska naturligtvis inte helt bortse från tankarna i vår träning men vi ska lägga mindre vikt vid dem. Vi ska gå via kroppen istället för knoppen för att uttrycka det klart och koncist.

För uppnå denna varaktiga förändring behöver vi skapa nya vanor som hjälper oss att upprepa det nya sätt som vi vill vara på. Vanorna syftar till att bygga de själsliga muskler som vi behöver för att känna oss tacksamma och tillfreds med oss själva och livet i stort.

Hur låter det?
Är du fortfarande med?

Okej. Då kommer jag att, i nästa vecka, visa dig den modell som vi ska jobba efter.
Tills dess, fundera över detta:

Vi blir det vi övar. Vad övar du?

 

Denna artikel är den första i en serie. De åtta andra läser du här:

En början till tacksamhet och tillfredsställelse
Nio viktiga sinnesstämningar för tillfredsställelse
Centrering för att återfå din jämvikt
De drivnas gummiband – tänja ambitionen tills den slår tillbaka i resignation
De drivnas bermudatriangel: ambition-bitterhet-resignation
De drivnas kontrollspiral: oro-kontroll-oro
Tar du dig själv på för stort allvar? Bjud in lätthet i ditt liv
Medkänsla- att möta lidande med kärleksfull vänlighet
Tacksamhet – att se livet som en gåva

16 reaktioner på ”En början till tacksamhet och tillfredsställelse”

  1. Janicke Hallkvist

    Lika genialt och mitt i prick som alltid – vilken tur att du finns Marie ❤️

    Jag övar på att sluta fred med mig själv..

    Janicke

  2. Är ofta ja nästan alltid nöjd med livet och tillvaron. Dock finns det en känsla av att bevisa att jag kan eller iaf är lika ”duktig” som andra. Övar alltså på min självkänsla

  3. Marianne Frank

    Jag vet att jag är sent på det…..men det känns som om det var meningen för just nu är mitt liv ”upp o ner vänt”.
    Det var det inte i mars/april och jag undrar hur mycket jag hade tagit det till mig då.
    Nu när jag började läsa din blogg nästan gapade jag av förvåning ? det var som om du skrivit det till mig !!
    Bara genom att veta att fler än jag upplever det här är underbart o sorgligt på samma gång.
    Detta ser jag verkligen fram emot. Tack !

    1. Bättre sent än aldrig. ?
      Det känns gott att du känner att du blir hjälpt av det jag skriver. Och jag håller med – det är skönt att veta att man inte är ensam.

  4. Christina Andersson

    Förstod för ca tio år sedan att jag var högkänslig och har sen läst mycket om det! Det har hjälpt mig att förstå att jag varit lite gränslös i mina känslor för omgivningen! Gav allt, annars fick jag skuldkänslor Men det jag läst av dina artiklar och böcker är så mitt i prick! Det har givit mig en helt ny harmoni och acceptans av mig själv! Tack kloka Marie🙏

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *