De drivnas kontrollspiral: oro-kontroll-oro

Vi har koll.
Var sak har sin plats och inget lämnas åt slumpen.
Förvisso älskar vi fart och fläkt men vi vurmar även för ordning och reda.

Detta, att vi kan röra oss både snabbt och noga, är vår starkaste styrka men också vår svagaste länk. För när det går för snabbt och blir för mycket tappar vi den kontroll som vi så gärna vill ha. Vår oro kommer då att stiga och för att få bukt med den börjar vi kontrollera ännu mer.

Febrilt jonglerar vi bollarna som blir fler och fler. Vi skriver listor, lägger in i mappar och ordnar med system. Vi kollar även andras bollar för att försäkra oss om att allt blir ordentligt gjort.

Men ju mer vi försöker greppa om allt som far och flyger desto större bli oron över att ha vi inte har någon koll. Vi tänker och funderar, ordnar och systematiserar. Vi är verkligen oroliga för hur det ska gå.  ”Tänk om det kraschar? Vad händer om jag inte orkar? Hur ska jorden kunna snurra då?”  Dessa tankar föder mer oro som sedan behöver hanteras med mera koll.

Nu är vi fast. Fast i en spiral där vi kontrollerar för att tygla vår oro men istället för att bli lugnade piskar vi upp den ännu mer. Vi fokuserar nämligen på allt som skulle kunna hända om det gick riktigt fel. Och dit vår uppmärksamhet går, går också vår energi.

Hur vi hanterar ovisshet

Om du, liksom jag, har varit inne i denna kontrollspiral så vet du också att det är oerhört svårt att ta sig ur den. Du ser vad du håller på med och att det inte funkar men trots detta fortsätter du med din koll. Oron, en mild form av ångest, har en oroväckande tendens att fånga oss i sitt grepp.

Vi behöver därför närma oss oron från två håll. Dels behöver vi veta vad vi skulle kunna göra för att kliva ur spiralen när den väl är ett faktum och dels behöver vi bygga muskler som hjälper oss att inte kliva in i den lika ofta. Som du vet strävar vi inte efter perfektion utan långsiktig uthållighet. Av det skälet undviker vi målsättningar som innehåller ”för evigt” eller ”alltid”. Om vår starka sida är ordning och reda kan vi utgå från att vi kommer att ha många duster med vår kontrollspiral även om vi tränar och står i. Men med medveten övning kan vi se till så att våra duster blir färre och att de dessutom får en lyckosam utgång.

Så vad säger du? Ska vi sätta igång?

Det har nämligen blivit dags för de två sista grundläggande sinnesstämningarna i artikelserien Lev livet lättare. Den ena är, inte helt oväntat, oro och den andra är, kanske mer otippat, förundran. Dessa båda sinnesstämningar visar vårt förhållningssätt till framtiden och uppstår då vi motsätter oss respektive accepterar ovisshet.

 

 

Låt oss först bekanta oss med sinnesstämningarna var för sig, för att sedan gå in på hur vi kan bemöta vår oro på ett annat sätt än med kontroll nämligen genom att stärka våra släppa-taget-muskler.

Oro – sinnesstämningen som varnar ”Se upp!”

När vi motsätter oss ovisshet uppstår oro. Om vi dyker lite djupare ner kan vi se att sinnesstämningen vilar på en önskan om att världen ska vara en säker plats och livet ska vara förutsägbart eftersom vi befarar att vi, eller dem vi bryr oss om, ska fara illa om det inte är så. Vi kontrollerar för att försäkra oss om en lycklig utgång.

Uppmaningen ”Se upp!” speglar inte bara omsorg utan även en världsbild som är full av faror som jag känner till och som jag dessutom vill att du tar i beaktande.

Det finns naturligtvis grader av oro. Allt ifrån de kittlande fjärilarna i magen till den förlamande panikångesten. Oron ökar, eller minskar, beroende på hur vi lyckas hantera den. Ju större oro desto mindre tillit den egna förmågan att kunna bemästra den kommande situationen.

När vi blir oroliga försöker vi skydda oss. Det märks i vår kropp genom att den krymper ihop och blir konkav. Vi gör oss mindre för att inte synas och samtidigt behöver vi veta vad som pågår varför huvudet åker fram. Blicken är nedslagen men ändå alert. Det är som kroppen vill dra sig undan och vara alert på en och samma gång. Rörelsemönstret blir därför energiskt men utan tyngd, närmast fladdrigt och andhämtningen blir ytlig.

Förundran – sinnesstämningen som utbrister ”Wow!”

När vi accepterar ovisshet infinner sig sinnesstämningen förundran. Istället för att utgå från att världen är en otrygg plats och att förändringar kan äventyra vår säkerhet väljer vi att se på livets ofrånkomliga föränderlighet som en möjlighet. Vi accepterar inte bara den osäkerhet som det innebär att inte veta något om framtiden, vi hyser dessutom tilltro till vår egen förmåga att kunna hantera eventuella faror och motgångar.

Med uttrycket ”Wow!” visar vi inte bara vår spontana glädje utan även vår nyfikenhet och förväntan om ännu underbarare ting.

När vi är barn är vi som allra mest i denna sinnesstämning. Inget ont har ännu hänt och inga illusioner har ännu blivit krossade. Livet är ett långt sommarlov med något spännande som väntar bakom varje hörn. Vi är nyfikna och vetgiriga. Som barn håller vi ”wow” i ena handen och ”varför” i den andra.

När vi befinner oss i förundran lever i nuet snarare än i framtiden, och i frågan snarare än i svaret.

Förundran bor i en expansiv och öppen kropp. Andhämtningen är djup och ledig. Musklerna runt ögonen är avslappnade så att vi kan ta in allt som händer. Käken är avslappnad för att vi ska kunna tappa hakan när vi säger ”wow”. Kroppen är avspänd men ändå alert i väntan på nya ting att ta in och utforska. Rörelsemönstret är lekfullt och smidigt.

Låt oss nu återgå till vår kontrollspiral. Hur börjar den? Hur tar den fart?

De drivnas kontrollspiral

Vi är vänner av ordning och reda. Vi älskar förutsägbarhet och struktur. Med stor omsorg gör vi våra listor och placerar i våra fack. Denna ordning ger oss en känsla av trygghet eftersom vi vet var saker och ting finns när vi väl behöver dem. Vi tycker inte om att springa omkring och leta. Dessutom minimerar vi på detta sätt risken att glömma bort något och sedan stå där som ett fån. Nej, vi gillar definitivt inte att bli påkomna med att inte ha någon koll.

När livet funkar som det ska och vardagen lunkar på är ordningsamheten vår bästa vän. Trots att vår omgivning hävdar det motsatta bidrar strukturen till att vi känner oss fria. När vi har koll på vad, var och när kan vi tillåta oss att blomma, bli kreativa och spontana.

Vi är också till vår fördel när farten ökar och bollarna bli fler. Vi behärskar nämligen till fullo konsten att sortera och prioritera för att undvika kaos. Den begynnande stress vi känner gör oss mer alerta och vi kan till och med gå in i ett skönt ”groove” där vi jonglerar och har koll.

Det är när farten blir allt för hög och bollarna för många som vi får problem. Vi hinner inte med våra listor eller att placera i våra fack. Den struktur som är vår trygghet börjar rämna och förtvivlat börjar oron gasta: ”Du har inte koll på läget. Ta kontroll! Ta kontroll!”

Vi reagerar blixtsnabbt och låter hjärnan ta kommandot. Vi gör nu våra listor i huvudet. Vi planerar, memorerar och analyserar. Vår hjärna går på högvarv för att försöka komma ihåg saker vi inte borde glömma och förutse faror vi bara måste se. Vi är nu helt fast i den spiral som drivs runt av vår egen oro och med en iver att få den under kontroll.

Till slut är vi som en enda stor tankesnurra som vill ha grepp om saker och ting. Vi springer på alla bollar och släcker alla bränder medan huvudet kör på. När omgivningen sedan säger: ”Men älskling slappna av. Du måste vila. Så viktigt är det inte.” Snärtar vi till med ett ”Är du inte klok. Jag måste ju ha koll. Vila får jag göra någon annan gång.”

Bara du och jag förstår att tryggheten, den ligger i kontroll.

Ja, så kan det hålla på. Och ganska länge eller hur?
Kontrollspiralen blir en tornado som kör sitt eget spår.
Till slut faller vi utmattade ihop och ger sedan upp.

Det som är vår styrka är sannerligen också vår svagaste länk.

Låt oss nu titta på vilka muskler som vi behöver bygga för att bli starkare och mer motståndskraftiga när oron sätter in.

Träna dina släppa-taget-muskler

I förra bloggartikeln fick du lära dig att träna dina släppa-taget-muskler för att kunna hantera motstånd på ett bättre sätt än att forcera. Som du kommer ihåg var det lätt för oss som är drivna att bli först frustrerade och därefter bittra när vi ville ändra på sådant som redan hade inträffat och som därför inte gick att påverka. Vi gick igenom en övning där du fick lära dig att släppa taget genom att ta ett steg tillbaka och öppna upp. Samma princip kan du med fördel använda är det gäller din oro.

Ta ett steg tillbaka

Bitterhet och oro är nämligen olika sidor på samma mynt. Myntet skulle vi kunna benämna som ”påverka sådant som inte går att förändra” och sidorna skulle vi kunna namnge som  ”det förflutna”  respektive ”framtiden”. När vi försöker påverka det som hänt och som inte går att ändra uppstår bitterhet och då vi försöker göra på samma sätt med det som kommer att hända uppstår oro. Båda sinnesstämningarna ger en kropp som är spänd och som har rörelse framåt.  I bitterheten rör sig händerna, i form av knutna nävar, framåt för att skydda oss. I oron åker huvudet fram medan kroppen drar sig spänt tillbaka. I båda sinnesstämningarna behöver vi således ta ett steg tillbaka, slappna av och öppna upp frö att komma ur dess grepp.

Så när du befinner dig mitt i kontrollspiralen gör du likadant som när du är mitt i bermudatriangeln. Du tar ett steg tillbaka rent fysiskt genom att antingen kliva tillbaka med fötterna eller luta dig bakåt med kroppen. Därefter tar du ett djupt andetag för att centrera dig för att i nästa steg bjuda in mer lätthet i din kropp.

Från detta läge kan du sedan använda hela ditt ordningssinne för att få en annan typ av lugn än det som du vill åstadkomma med kontrollen. Detta lugn är en skön mix av både acceptans och förundran. Ett lugn som uppstår när du i ditt sorterande och prioriterande bjuder in mer lättsamhet. En lättsamhet som till och med kan känna ansvarslös för en vän av ordning och reda. En lättsamhet som handlar om att släppa taget. Låt mig förklara.

Bringa ordning i ett kaos

Föreställ dig att du ska sortera i ett kaos. Det kan vara ett fysiskt såväl som ett mentalt kaos. Till din hjälp har du fyra lådor som är märkta ”MITT”, ”NÅGON ANNANS”, ”NU” och ”SEN”.

Börja nu sortera ditt kaos genom att fördela dina saker, fysiska eller mentala, i de två lådorna ”MITT” och ”NÅGON ANNANS”. När du är klar lämnar du över lådan ”NÅGON ANNANS” till den som den tillhör och i samma stund bestämmer du dig för att släppa taget om ansvaret för dess innehåll.

Fortsätt sedan med att sortera lådan som alla andra saker har hamnat i nämligen lådan som är märkt ”MITT”. Fördela dessa saker i lådorna ”NU” och ”SEN” och när du är klar sätter du undan lådan som är märkt ”SEN” i en garderob, stänger dörren och fattar samtidigt ett beslut om att släppa taget.

Med detta vill ja visa dig, inte bara hur man bringar ordning i kaos, utan även principen bakom att släppa taget. Det handlar nämligen dels om att bli medveten om vad du kan och ska påverka och dels om fatta ett inre beslut om att släppa taget. Beslutet kan tas om och om igen vilket du troligtvis behöver göra. Du kan ju, till exempel, börja oroa dig över lådorna ”NÅGON ANNANS” och ”SEN” bara en stund efter att du har lämnat över eller ställt undan dem och behöver då fatta ditt beslut på nytt.

Hur många gånger du ska fatta beslutet om att släppa taget?
Så många gånger som behövs för att mota bort din oro. Det är på detta sätt som du tränar dina släppa-taget-muskler på sikt.

Träna i vardagen

Principen med lådorna och beslutet om att släppa taget kan du använda när helst din oro sätter in i vardagen. För att kunna träna dina muskler behöver du bli medveten om din oro och vad som triggar den. Ett sätt att bli medveten är att gå via de signaler som kroppen ger dig och som jag beskrev ovan. När din kropp spänns för att ta skydd kan du bli extra nyfiken, ta ett steg tillbaka, centrera dig för att därefter fråga dig: ”Vad behöver jag släppa taget om nu?”

Förutom att träna dina släppa-taget-muskler, som ett sätt att komma åt din oro, kan du öva dig på att bli mer lättsam. Lättsamhet ligger nära förundran och jag tänkte därför att vi skulle fördjupa oss i denna sinnesstämning när det blir dags för nästa artikel i serien, vilket blir om två veckor.

Tills dess.
Öva dig på att släppa taget.
Livet kommer att ge dig rikligt med tillfällen. Jag lovar.

Denna artikel är den sjätte i en serie. De åtta andra läser du här:

En början till tacksamhet och tillfredsställelse
Nio viktiga sinnesstämningar för tillfredsställelse
Centrering för att återfå din jämvikt
De drivnas gummiband – tänja ambitionen tills den slår tillbaka i resignation
De drivnas bermudatriangel: ambition-bitterhet-resignation
De drivnas kontrollspiral: oro-kontroll-oro
Tar du dig själv på för stort allvar? Bjud in lätthet i ditt liv
Medkänsla- att möta lidande med kärleksfull vänlighet
Tacksamhet – att se livet som en gåva