Gränser – så blir du klar över dina egna

Hon är vacker och charmig.
Älskad av såväl män som kvinnor.
Helt enkelt en person som är lätt att tycka om.

Det är bara det.

Hon har svårt för att bestämma sig.
Ja, så svårt har hon att hon gång på gång flyr altaret och sin egen vigsel.

I slutet av filmen, ja för det är en film jag beskriver, står Maggie i köket och lagar sina ägg på alla möjliga och omöjliga vis. Lika lite som hon vet vilken typ av man hon älskar like lite känner hon till vilken sorts ägg hon föredrar. Gillar hon dem hårdkokta eller med en rinnande gula? Vändstekta eller med gulan upp? Tillagade som äggröra eller omelett? Eller är det helt enkelt så att hon inte gillar ägg över huvud taget?

Jag är mycket förtjust i Julia Roberts som spelar Maggie och även om Runawaybride inte är min absoluta favorit bland hennes filmer älskar jag just den här scenen.

Det kunde nämligen ha varit jag.

Under min tonårstid anpassade jag mig så mycket att mina gränser suddades ut vilket fick till följd att jag som ung vuxen inte visste vad jag egentligen tyckte om eller föredrog. I mina förhållanden, vare sig det gällde vänskap eller kärlek, kom jag att leva i ett ständigt;

”Jag vet inte. Jag tycker som du.”

Alltid mån om att passa in. Alltid rädd för att inte få vara med.

Till slut hade jag anpassat mig så mycket att jag inte visste vem jag var över huvudtaget.

Liksom Maggie blev jag tvungen att börja från början. Börja med att ta reda på vad jag tyckte om och inte tyckte om. Och vad jag tyckte var okej och inte okej. Var mina gränser gick.

För den som är alldeles för snäll och anpassar sig för att bli omtyckt tappar sina gränser. Det staket som ska rama in den inre trädgården och bilda ett skydd mot den yttre världen saknar allt för många spjälor. Grinden står dessutom på vid gavel.

I artikelserien om gränser har det blivit dags att bygga upp detta inre staket och vi kommer att göra som Maggie och jag gjorde; vi kommer ta det från början.

Om du inte har läst den första artikeln i serien – klicka på denna länk.

Om du hellre vill läsa, eller lyssna på, hela artikelserien som en kostnadsfri e-bok eller ljudbok – klicka på denna länk.

Ett ramverk för att bli klar över våra gränser

Precis som ett staket kräver ett flertal stolpar för att bära upp sina spjälor behöver vi hänga upp våra gränser på ett ramverk. För många år sedan fann jag ett sådant i boken Boundaries and Relationships skriven av psykoterapeuten Charles Whitfield.

För att hjälpa oss att förtydliga våra gränser delar Charles Whitfield upp dem i tre områden; fysiska, mentala/emotionella och andliga. Denna uppdelning jämte en beskrivning av vilka gränser som kan tänkas ingå i vart och ett av områdena har hjälpt mig att förstå både vilka gränser som är vanligt förekommande och var mina egna går.

Jag kommer nu att, med inspiration från det jag har lärt mig av Charles Whitfield, ge dig detta ramverk så att även du kan börja bygga upp ditt staket.

Låt oss börja med de fysiska gränserna.

Våra fysiska gränser

Det som avgränsar oss som personer är vår kropp men också området runt omkring. Vad vi upplever som vår privata sfär kan variera både från kultur till kultur men också från individ till individ. Det som är okej för en kvinna i Indien när det gäller närhet och beröring är förmodligen inte det samma som för en man i samma land eller för en kvinna i, till exempel, Norden. Hon, liksom alla vi andra, har dessutom inte samma gränser för sina familjemedlemmar som för främlingar.

Inom området fysiska gränser kan vi fundera över vad som är okej för oss, och inte, när det gäller:

• fysisk närhet
• beröring
• sexuellt beteende
• ögonkontakt
• privatliv; mail, post, mobil, dator, dagbok, plånbok, väska, kläder, tandborste dörrar, toa med flera privata domäner.
• rum och hus
• egendom
• pengar
• mat
• förorening; oljud, rök, odör
• tid och energi.

Reflektera över följande:
Vilket avstånd känns okej för dig när det gäller främlingar, ytligt bekanta, vänner, arbetskamrater, det motsatta könet och din familj?
Vem får beröra dig var, på vilket sätt och i vilken situation?
Vem vill du ge tillträde till dina privata utrymmen? Vill du att de ska be om lov innan?
Vem har rätt att disponera över din tid och energi? När? Hur?

Våra mentala och emotionella gränser

Vi är trots allt inte bara en kropp. Vi är också allt det vi tänker och känner. På ett sätt kan det kännas självklart för oss att varje individ har rätt till sin uppfattning och sina känslor men om det du tänker efter händer det åtskilliga gånger under en helt vanlig dag, på jobbet eller hemma, att vi faktiskt inte respekterar varandras gränser. Vi hamnar till exempel ofta i diskussioner där vi anser att vi har rätt och att den andre har fel. Vi uppmanar dessutom varandra att ”lugna ned oss”, ”gaska upp oss” och ”sluta oroa oss”. Förmodligen i all välmening med det är ett känslomässigt gränsöverskridande inte desto mindre.

Inom området mentala och emotionella gränser kan vi fundera över vad som är okej, och inte, när det gäller:

• värderingar
• tankar och uppfattningar
• känslor
• behov
• val och beslut
• förhoppningar och drömmar
• oavklarade projekt och surdegar
• kärlek
• sexualitet
• relationer
• intressen
• ansvarsområden
• förtroenden
• hemligheter
• delaktighet
• roller
• regler.

Reflektera över följande:
Vad är viktigt för dig? På vilket sätt vill du leva ditt liv? Vilka är dina rättesnören?
Vad tror du på? Vilka åsikter är du beredd att fajtas för?
Vilka känslor har du svårast att tillåta dig att känna?
Vilka behov upplever du som mest akuta just nu? Vilka kan vänta?
Vilka drömmar väntar på att uppfyllas?
Vilka relationer är viktiga för dig? Vilka vill du fördjupa? Vilka vill du lägga på is eller avsluta?
Vilka områden har du ansvar för på jobbet och hemma? Känner du dig tillfreds med detta eller behöver du göra något åt det?

Andliga gränser

Ända sedan vi människor började tala med varandra för si så där femtiotusen år sedan har vi haft ett behov av att förklara hur allt hänger samman och vad som egentligen är meningen med vår existens. På olika sätt har vi genom årtusendena tagit oss an den omöjliga uppgiften att förklara det oförklarliga. Våra förklaringsmodeller har varierat från epok till epok men också från kultur till kultur. Oavsett vilken förklaringsmodell vi som individer väljer har den ett gemensamt med alla de övriga – vi har rätt att tro på den men INTE att utgå från att just den som vi har valt är den enda rätta.

Inom området andlighet kan vi fundera över vad som är okej, och inte, när det gäller:

• personliga erfarenheter
• relationen till sitt sanna jag, sitt högre jag, sin högre kraft, sin själ
• andlighet
• trosuppfattning
• religion.

Reflektera över följande:
Vad tror du på? Vad tror du inte på?
Hur vill du förhålla dig till det du tror på när det inte överensstämmer med det någon annan tror på?

Jag har nu givit dig ett ramverk så att du kan börja tydliggöra dina gränser för dig själv. Reflektionsfrågorna är tänkta som hjälp till ett inre utforskande men det egentliga arbetet gör du i samröre med andra. I början är det nämligen först när skadan är skedd som du förstår att den andre har klivit över din gräns. Eftersom din reaktion är en viktig kunskapskälla ur vilken du kan hämta information om var dina gränser går ska vi avsluta denna artikel med ett tips om hur du får vetskap om att din gräns har blivit överskriden.

Ilskan är din bästa vän när du ska sätta gränser

När någon trampar dig på tån, vare sig det är oavsiktligt eller inte, blir du arg. Det är en helt normal och sund reaktion. När vi utsätts för ett intrång som skadar oss blir vi arga. Ilskan är därför din allra bästa vän när du ska sätta dina gränser. Den kommer nämligen att tala om för dig att en gräns är överskriden och om du använder kraften i ilskan på ett sansat sätt kommer du dessutom kunna säga ifrån med den värdighet och tydlighet som behövs för att du ska bli lyssnad på. Det senare, hur du uttrycker din gräns på ett tydligt men kärleksfullt sätt, kommer vi att gå in på i nästa artikel men låt oss för ögonblicket stanna kvar i själva reaktionen.

Om du, liksom jag och Maggie, har varit snäll och anpassat dig på tok för mycket är det troligt att du inte är vare sig bekant eller bekväm med att känna och uttrycka ilska. Snälla människor brukar nämligen inte tycka om denna kraftfulla känsla. Detta innebär inte att snälla människor INTE känner ilska. Inte alls. Det innebär enbart att ilskan kan var svår att få fatt på och urskilja för en som är allt för snäll varför det är på sin plats att jag ger dig lite tips om hur du ska kunna finna din ilska när dina gränser blir överskridna.

Det kan vara ilska du känner när du:

• gnäller
• beklagar dig
• ältar
• baktalar
• vill ha medhåll från någon annan.

Det är definitivt ilska du känner när du är:

• irriterad
• frustrerad
• hämndlysten.

Om du vill lära dig mer om ilska kan du läsa min bloggartikel “Det viktigaste du behöver veta om ilska”. Den kommer du till genom att klicka HÄR!

Det har nu blivit dags att sammanfatta denna artikel.

Om du har varit alldeles för snäll på tok för länge är det troligt att dina gränser behöver byggas upp. För att tydliggöra dina gränser kan du därför börja ta reda på vad som är okej, och inte okej, för dig när det gäller det som berör din inre trädgård på det fysiska, mentala, emotionella och andliga planet. Var nyfiken och börja utforska dina gränser i samröre med dina medmänniskor. Din ilska kommer att tala om för dig när en gräns är överskriden.

I nästa artikel går vi in på hur du ska uttrycka dina gränser på ett både tydligt och kärleksfullt sätt. Du kommer till artikeln genom att klicka på denna länk.

Om du vill får du gärna berätta för mig om de tankar och insikter du fått som ett resultat av denna artikel i kommentarsfältet nedan.

Denna artikel är den andra i en serie om tre. Du läser de andra två här:

Gränser – för att skydda din inre trädgård (den första i serien)
Gränser – så sätter du dem vänligt och bestämt (den tredje i serien)

Du kan också läsa eller lyssna på hela artikelserien som en e-bok eller ljudbok HÄR!